Grav språkstörning : En studie om konsekvenser och arbetssätt inom särskolan

Att kunna läsa och skriva är inte en självklarhet för alla, inte heller att genom sitt språk kunna göra sig förstådd. Detta ställer ofta till svårigheter för eleven och omgivningen. Syftet med detta arbete har varit att undersöka vilka konsekvenser den grava språkstörningen kan medföra för elever i särskolan. Samt att ta reda på hur pedagogerna inom särskolan arbetar för att främja ett lärande för de här eleverna. För att få svar på mina frågeställningar har jag gjort fem kvalitativa intervjuer med specialpedagoger inom särskolan. Min studie bygger på den fenomengrafiska ansatsen. Denna ansats beskriver människors olika uppfattningar om ett fenomen. Mitt resultat visar att det finns en god medvetenhet hos respondenterna om den grava språkstörningens konsekvenser i skolan. Språkstörningens konsekvenser är bland annat att det ofta blir missuppfattningar mellan elever och elev/personal. Detta påverkar ofta kompisrelationer och det sociala samspel negativt. Många av de språkstörda barnen kan då reagera med aggressivitet eller bli ledsna och ge upp. En grav språkstörning får även konsekvenser för inlärningen i skolan. Framförallt i läs- och skrivinlärning och matematik där språket utgör en viktig del. I arbetet med elever som har en grav språkstörning ansåg respondenterna bland annat att det är viktigt med trygghet, bemötande och att man har gemensamma mål och samsyn i arbetslaget och med föräldrar. Specialpedagogerna arbetade utifrån individualisering för att varje elev är så unik med sin problematik, förutsättningar och behov. Även struktur, rutin och tydlighet upplevde de som viktiga faktorer i arbetet med de språkstörda eleverna