Vägen mot anställbarhet : en fallstudie av ett rehabiliteringsprojekt

Syftet med denna D-uppsats är att undersöka hur den nya betoningen på arbetslinjen påverkat rehabiliteringsarbetet för långtidssjukskrivna med psykisk ohälsa samt arbetets målsättning att öka de sjukskrivnas ”anställbarhet”. Utöver detta ämnar vi även se hur gränsdragningen mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan gällande individernas anställbarhet formas i praktiken. Vi har valt att genomföra en fallstudie med hjälp av kvalitativa djupintervjuer från det relevanta projektet och problematiserat dessa empiriska resultat med teoretiska perspektiv passande för vårt problemområde. Studien bygger på dominerande teorier inom området anställbarhet och domänkonflikter men har även inslag av teorier ifrån områden såsom strukturfunktionalism. Arbetslinjens betoning i socialförsäkringspolitiken antyder en förändrad mentalitet rörande hanteringen av långtidssjukskrivna, framför allt med psykisk ohälsa. Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen arbetar med olika förutsättningar för att nå liknande mål vilket kan resultera i domänkonflikter rörande vad som karaktäriserar en anställbar respektive icke-anställbar individ. I projektet har man genom dialog med projektmedlemmarna konkretiserat de individuella dimensionerna av begreppet anställbarhet genom framväxten av en modell – den s.k. SMAK-modellen. Den nya betoningen på arbetslinjen resulterar i ett hårdare rehabiliteringsklimat för de långtidssjukskrivna i kontakt med Försäkringskassan samt en ansvarsförskjutning rörande deras ohälsa. Projektet i fråga har med hjälp av den framväxande modellen SMAK givit begreppet anställbarhet en praktisk innebörd för deltagarna. Gränsdragningen mellan de två myndigheterna med anställbarhet som vattendelare kan verka problematisk med de två skilda målsättningarna som myndigheterna har och då ingen myndighet formellt har huvudansvaret för en individs rehabilitering, dock har inte vår fallstudie kunnat påvisa att dessa problem varit rådande för det studerade projektet.The purpose of this thesis is to illuminate the new emphasis on the swedish work model and it’s results in the rehabilitation work preformed in the swedish social security agency with the aim of increasing the patients “employability”. Apart from this we also intend to study the establishing of boundaries between the social security agency and the unemployment agency when it comes to a person working capacity and the practical formation of individual employability. We have chosen to conduct an empirical survey through a qualitative case study. This case study has been made through several interviews with project members. We have then analyzed these results in relation to theoretical perspectives we view relevant for our area of study. The thesis is based on dominating theories in the area of rehabilitation and social roles but also has certain influence from theories deriving from the establishing of boundaries and the conflicts arising between the boundaries. The emphasis of the work model in swedish social security signals a changed mentality in the rehabilitation of the sick-listed, especially those suffering from mental disorders. The social security and unemployment agencies work under different conditions and with different aims which in turn can lead to conflicts in regards to their areas of responsibility. In the studied project the staff has, through dialogue, preformed a concrete approach as to what characterizes the individual dimensions of employability through the emergence of the so-called SMAK-model. The new accentuation on the aforementioned work model has resulted in a harsher climate for the sick-listed as well as a relocation of the responsibility affiliated with their sickness. The studied project has, with the help of the SMAK-model, given the debated term ”employability” a practical significance of individual dimension for the participants of the project. The formation of boundaries between the two agencies can seem problematic in regards to their different aims and fields of expertise and lack of formal responsibility for the rehabilitation of an individual, yet we have not been able to decipher any such problems existing in our studied project