Vårdande/stödjande handlingar inom privata boendeformer för personer med psykiska funktionshinder : En studie av boendes och personals perspektiv inom HVB-hem, sjukhem och andra privata alternativ

Denna studie har avsett att kartlägga hur vanligt det är att olika vårdande/stödjande handlingar förekommer inom privata boendeformer (HVB-hem mm) för personer med psykiska funktionshinder samt hur viktiga dessa handlingar anses vara utifrån boendes och personals perspektiv. Målgruppen var personer med psykiska funktionshinder som har sitt boende i en bostad som drivs av en privat entreprenör, HVB-hem mm samt den boendestödspersonal som arbetar inom dessa boenden. Den kategori av stödinsatser som boende och personal anser vara mest vanligt förekommande och som upplevs mest viktig är att skapa och vidmakthålla relationer. Den näst mest vanligt förekommande och viktiga är stödjande och uppmuntrande samtal. Den minst vanligt förekommande kategorin är enligt såväl de boende som personalen reflekterande samtal. Kategorierna socialt umgänge och reflekterande samtal är de minst viktiga enligt de boende medan medvetandegörande samtal är den minst viktiga enligt personalen. De viktigaste handlingarna, enligt de boende, är att personalen uppmuntrar dem när de gör något som är bra och att de står för vad de har sagt samt att de visar de boende att de är tillgängliga för dem. Dessutom så anger de boende att det är viktigt att personalen visar att de bryr sig och är ärliga men även att de uppmuntrar de boende att komma och prata när de har det besvärligt och att de hjälper de boende att se sina möjligheter. De handlingar som personalens svar visar är särskilt viktiga (förutom de handlingar som ingår i kategorin att skapa och vidmakthålla relationer) är att uppmuntra de boende när de gör något som är bra, att uppmuntra de boende att hålla god hygien, att komma och prata när de har det besvärligt men även att de pratar med de boende om de gör något olämpligt. Den generella bilden som framträder i denna studie är att personalen kan antas ha en relativt god förmåga att se och försöka arbeta med det som de boende anser är viktigt. Däremot så finns mer påtagliga skillnader mellan de boendes och personalens skattningar beträffande hur ofta de olika kategorierna av handlingar förekommer. Detta tyder på att personalens budskap inte har nått fram, i önskvärd grad, när det gäller de vårdande/stödjande handlingarna. En mindre skillnad mellan dessa två gruppers skattningar kan vara ett tecken på att personalen uppfattar hur viktigt patienterna anser att dessa handlingar är och arbetar därför med dessa. En större skillnad kan vara ett tecken på att personalen har svårt att möta det som de boende anser viktigt eller att personalen arbetar mer med det som de själva anser är viktigt. Det sistnämnda kan vara ett tecken på att personalen arbetar med sådant de känner sig trygga med. Rapporten är nr 8 (av 24st) i Boendeprojektet som är ett riktat projekt inom ramen för kansliet för Nationell psykiatrisamordning. Projektmedel beviljades av Socialstyrelsen år 2005 för ett uppdrag inom satsningen på psykiatri och socialt stöd och omsorg för personer med psykisk sjukdom och/eller psykiska funktionshinder. Projektet har letts av David Brunt, Institutionen för vårdvetenskap och socialt arbete, Växjö universite