Jag kan alltså finns jag! : Om praktisk kunskap i bild- och slöjdundervisningen på gymnasiesärskolans individuella program

Den praktiska kunskapen synliggörs inte i lika stor utsträckning som den teoretiska, och vikten av praktiska kunskaper för ungdomar med utvecklingsstörning uppmärksammas sällan. Uppsatsens syfte är därför att undersöka den praktiska kunskapen i praktisktestetiska ämnen på gymnasiesärskolan samt att verka för att synliggöra denna praktiska kunskap och dess mervärden. Uppsatsen ger en översikt av vad praktisk kunskap är, vilka diskurser som finns kring praktisk kunskap idag, samt fakta om utvecklingsstörning och särskola, och skapande i praktiskt-estetiska ämnen. Genom att göra två semistrukturerade intervjuundersökningar, en med en grupp pedagoger som undervisar i praktiskt-estetiska ämnen på gymnasiesärskolan, och en med 9 verksamhetsträningsprogramselever ville jag skaffa mig en uppfattning om hur undervisningen ser ut i praktiskt-estetiska ämnen på gymnasiesärskolan idag. Sammanfattningsvis kom jag fram till att skapande verksamhet på gymnasiesärskolan ger eleverna glädje, bättre självförtroende och många olika sorters kunskaper och färdigheter, viktiga både för nuet och vuxenlivet, och eftersom många särskoleelever har begränsade möjligheter att uttrycka sig i tal och skrift är det viktigt för dem att få uttrycka sig genom att skapa i praktiskt-estetiska ämnen. Jag kom också fram till att det finns en tudelning mellan praktiska och teoretiska ämnen på gymnasiesärskolan och att eleverna kan göra kunskapsvinster om pedagogerna arbetar mer ämnesöverskridande. Vidare fann jag att många personer med utvecklingsstörning har ett speciellt och personligt uttryck i sina alster