Förekomst av posttraumatisk stress och behov av känslomässigt stöd hos föräldrar till barn med hjärntumör

SAMMANFATTNING Syfte: Att beskriva förekomst av posttraumatisk stress och behov av känslomässigt stöd bland föräldrar till barn med hjärntumör vid två månader efter barnets diagnos (T2) respektive 12 månader efter avslutad cytostatika-/strålbehandling eller 18 månader efter operation av barn som inte fått cytostatika-/strålbehandling (T6). Syftet var också att jämföra behovet av känslomässigt stöd bland föräldrar med möjlig PTSD och hos de föräldrar som inte visar symtom på möjlig PTSD vid T2 respektive T6. Urval: 42 föräldrar till barn med hjärntumör deltog i studien: 20 mödrar och 22 fäder. Metod: Designen var deskriptiv longitudinell. Nivåer av PTSS och förekomst av möjlig PTSD mättes med PTSD Checklist Civilian, föräldrars behov av känslomässigt stöd mättes med ett studiespecifikt formulär. Resultat: Nivåer av PTSS hos föräldrar till barn med hjärntumör var lägre vid T6 än vid T2. Vid T2 hade 17 % möjlig PTSD jämfört med 5 % vid T6. Behovet av att samtala med psykolog var oförändrat lågt mellan T2 och T6, men behovet minskade över tid gällande att samtala med läkare, sjuksköterska, kurator, partner, vänner och övriga. Slutsats: Även om nivåer av PTSS och behovet av känslomässigt stöd på gruppnivå minskar över tid, bör vårdpersonal ändå uppmärksamma förälderns individuella behov av stöd.ABSTRACT Aim: To describe occurrence of posttraumatic stress and the need of emotional support among parents of children with brain tumour two months after the child has been diagnosed (T2) respectively 12 months after completed chemo-/radiotherapy or 18 months after surgery of those children who did not receive chemo-/radiotherapy (T6). The aim was also to compare the need of emotional support between parents with occurrence of potential PTSD and parents who did not show any symptoms of potential PTSD at T2 and T6 respectively. Sample: 42 parents of children with brain tumour participated in the study: 20 mothers and 22 fathers. Method: The design was descriptive longitudinal. Levels of PTSS and occurrence of potential PTSD was measured by PTSD Checklist Civilian. Parents’ need of emotional support was measured with a study specific questionnaire. Results: Levels of PTSS was lower at T6 than T2. At T2 17 % had possible PTSD compared with 5 % at T6. The need to talk to a psychologist was unchanged low between T2 and T6, but the need declined over time concerning to talk with a doctor, nurse, welfare officer, partner, friends and others. Conclusion: Even if levels of PTSS and the need of emotional support in group level decline over time, nursing staff should still be ware of the parents’ individual need of support