Svensk Kod för Bolagsstyrning : Förändringen av arbetet med intern kontroll och betydelsen av förändringen ur ett investeringsperspektiv

Intern kontroll handlar om att ha verksamhetens riskområden under kontroll. Brister i intern kontroll kan leda till ett ineffektivt arbete och riskera att utsätta verksamheten och därmed dess aktieägare för risk. När Svensk Kod för Bolagsstyrning (Koden) infördes i juli 2005 var syftet delvis att ge börsnoterade bolag ett ramverk för hur de ska arbeta med och redovisa sitt arbete med dessa frågor som ett led i att åstadkomma god bolagsstyrning. Uppsatsen undersöker huruvida Koden har förändrat svenska börsnoterade bolags arbete med intern kontroll samt den betydelse förändringen, ur ett investeringsperspektiv, har för aktieägarna. Agentteorin utgör en grundläggande del av uppsatsens teoretiska ram genom att beskriva relationerna mellan och drivkrafterna bakom de studerade aktörerna, aktieägarna och styrelsen. En täckande schematisk modell av agentteorin saknas i befintlig akademisk litteratur. Uppsatsens författare har därför utformat en sådan modell, som presenteras och utgör stommen i uppsatsens analysmodell. Nio stycken intervjuer med revisorer och ansvariga för intern kontroll på svenska börsnoterade bolag genomfördes. Vidare utfördes en enkätundersökning bland investerare på svenska fondbolag som ett led i den empiriska datainsamlingen. Studien visar att införandet av Koden har lett till en förändring i hur svenska börsnoterade bolag idag arbetar med intern kontroll. Förändringen har varit störst i de små och medelstora bolagen, som inte arbetat med dessa frågor tidigare i samma utsträckning som de stora bolagen. Investerarna, och tillika aktieägarna, är inte medvetna om den förändring som skett avseende bolagens arbete med intern kontroll. Investerarna anser dock att intern kontroll är viktigt vid ett investeringsbeslut, men samtidigt inte en av de tre avgörande faktorerna. Bolagen har i och med sitt ökade arbete med intern kontroll mer börjat identifiera de långsiktiga överlevnadsriskerna. Utfallet av denna förändring i styrelsens arbete har möjligen ännu inte kommit aktieägarna till godo något som kan förklara varför de inte ser intern kontroll som ett avgörande investeringskriterium