Effekter av ozonering/filtrering på råvattnet från sjön Mälaren

Syftet med examensarbetet var att undersöka effekterna av ozonering och filtrering på råvattnet från sjön Mälaren. Studien är utförd i en pilotanläggning på Lovö vattenverk, Stockholm Vatten AB, under våren 2004. En negativ effekt med den konventionella reningen är den stora konsumtionen av kemiska koagulanter. Kemikalieanvändningen leder till många transporter och processen producerar också ett slam som för närvarande transporteras till Mälaren. År 2001 byggdes en pilotanläggning på Lovö vattenverk för utveckling av nya processer, en av processerna är ozonering följt av olika filter. Ozonering har använts i Europa i många år som desinfektion i slutet av dricksvattenreningsprocessen. Intresset för ozonering har ökat markant sista åren och idag används ozonet också i andra steg i processen. Förutom desinfektion har ozonet andra fördelar, som oxidation av järn och magnesium, mikroflockning, reduktion av lukt och smak samt är bra på att reducera färgen på vattnet. Mikroflockningen leder till att kemikalieanvändningen kan minska och i vissa fall tas bort helt. Den här studien startade med en litteraturundersökning följd av försök med ozonering och filtrering i pilotanläggningen. De första undersökningarna sammanfattades med att ozonering följt av filtrering inte gav tillräckligt bra resultat och processen behöver ett komplement för att producera ett högklassigt vatten. Undersökningen fortsatte med laboratorieanalyser för att undersöka effekterna av olika kemiska koagulanter. Resultatet visade att järnsulfat tillsammans med kalcium var ett bra alternativ och en lägre kemikaliedos kunde användas. Efter implementering av kalcium och järnsulfat till pilotanläggningen testades olika ozondoser och olika järnsulfatdoser. Det bästa resultatet erhölls då man använde sig av en ozondos på 6 mg O3/l och en järnsulfatdos på 50-60 μmol/l. Denna mängd av järnsulfat är ca 60 % lägre än den dos som används vid den konventionella reningen på Lovö vattenverk. Olika filter används i pilotanläggningen och för att förbättra resultatet provades även ett Filtralite-filter som biofilter istället för GAC-filtret. Jämförelsen mellan Filtralite-filter och GAC-filter visade på stora skillnader i parametervärden i början av studietiden. När bakteriepopulationen ökade i Filtralite-filtret blev skillnaderna mindre och i slutet av undersökningstiden var parametervärdena likartade. Det slutliga resultatet indikerar att Filtralite-filter kan vara ett bra alternativ som biofilter.This Master thesis was made to investigate the effects of ozonation and filtration on raw water from Lake Mälaren. The study was performed in lab-scale as well as in a pilot plant at Lovö waterworks, Stockholm Water Company during spring 2004. The conventional treatment at Lovö waterworks comes with a few disadvantages, such as large consumption of chemical coagulants. The chemical consumption leads to many transports and the treatment also produces a sludge which is, in present, returned to Lake Mälaren. In 2001 a pilot plant were built at Lovö waterworks for research on new treatment processes, and ozonation followed by filtration is one of them. Ozonation has been used in Europe for several years as disinfection at the end of the drinking water treatment process. The interests of ozonation has increased significantly in recent years and today the ozonation is used in other steps in the drinking water treatment process. Except for the disinfection, ozone has other benefits such as oxidation of iron and manganese, microflocculation, reduction of taste and odour and it is also effective to reduce the water colour. The microflocculation leads to the fact that less or no coagulants need to be used in the process. This study started with a literature overview followed by experiments on ozonation and filtration in the pilot plant. After the first experiments the conclusions were that the ozonation and filtration did not reach the same results as Lovö waterworks. To continue, jar tests were made to see the effects of different coagulants. The result indicated that ferric sulphate together with calcium addition (pH-adjustment) was a good alternative. Thereby a lower coagulant dose could be used. When ferric sulphate and calcium were implemented into the pilot plant, different ozone doses and ferric sulphate doses were tested. The best results occurred when an ozone dose of 6 mg O3/l and a ferric sulphate dose of 50-60 μmol/l were used. This amount of ferric sulphate is approximately 60 % lower than that for the conventional treatment at Lovö waterworks. To produce ozone electrons are needed and energy consumption increases with approximately 66 % compared to the conventional treatment. The decrease in chemical dose and increase in energy demand gives a decrease of the total cost with 10 % compared to the conventional treatment. The results indicate that the treatment with ozonation, calcium addition and ferric sulphate as a coagulant is an alternative to the conventional treatment. Different filters were used in the pilot plant and to improve the results a Filtralite-filter was tested instead of the GAC-filter as a bio filter. When comparing Filtralite-filter with the GAC-filter there were large differences between the filters at the beginning of the study. When the bacteria population in the Filtralite-filter had started to increase the differences became less. In the end of the experimental period the filters had similar conditions and Filtralite-filter may be a good alternative as a biofilter