Polisens omhädertagande av ungdom

Under polisutbildningens ungdomsmoment stötte vi på Polislagens tolfte paragraf, vilken vi spontant såg som ett utmärkt redskap för polisen att använda för att hjälpa ungdomar i olämpliga miljöer genom att slå larm till föräldrar och socialtjänst. Dock fick vi genom våra lärare reda på att denna lag ska användas mycket restriktivt, vilket vi inte förstod syftet med. Vi upplevde det som att det skulle krävas extrema förhållanden för att den skulle vara tillämplig, och undrade hur ofta dessa situationer uppstod i verkligheten. Vår önskan var att med denna rapport undersöka hur det egentligen stod till med användandet av PL § 12. Vi hade en hypotes om att den var för restriktivt formulerad, och därmed alltför sällan använd. För att undersöka detta har vi fördjupat oss i förarbeten till paragrafen samt studerat omhändertagandeblad från en mindre och en större ort. Vi gjorde även intervjuer med poliser i yttre tjänst på dessa orter, och fann att användandet skilde sig åt. Under arbetets gång har vi fått en förståelse för restriktiviteten och även förstått vikten av att som polis se syftet och därefter vara flexibel för att hitta lösningar. Detta kan uppnås genom PL § 12, men även genom andra lagar som LOB eller PL § 13. Detta har lett till att vi återigen ser PL § 12 som ett utmärkt och självklart redskap i polisens arbete med ungdomar