Indikatorer för miljö- och hållbarhetsmål : Om konsten att mäta och utvärdera måluppfyllelse

De svenska miljökvalitetsmålen är en av flera nationella strategier för att nå den övergripande visionen om hållbar utveckling. Indikatorer beskrivs allt oftare som ett attraktivt hjälpmedel för att operationalisera, implementera, följa upp och utvärdera visioner som hållbar utveckling. Detta gäller även för det svenska miljömålsarbetet där indikatorerna har fått en central roll. Den här rapporten syftar till att beskriva och reflektera över en del av den litteratur som skrivits om indikatorer och mätbarhet för att kunna identifiera nyckelområden där det kan vara intressant att gå vidare och studera frågan om mätbarhet. Tre områden har varit vägledande för arbetet med rapporten: (1) Definitionen av begreppet indikator, (2) Användningen av hållbarhetsindikatorer, samt (3) Förslag till fortsatta analyser av indikatorer, uppföljning och utvärdering. För att illustrera de teoretiska resonemangen ges empiriska exempel från datamaterial som samlats in med hjälp av fokusgrupper och djupintervjuer. Det empiriska materialet ingår i en studie som syftar till att identifiera och diskutera hanteringen av kommunikationshinder i samband med uppföljningen av det svenska miljömålsarbetet. När det gäller arbetet med indikatorer som ska spegla hållbar utveckling finns tre problem. För det första, vilka indikatorer ska man välja? Valet av mål, mätmetoder och indikatorer härstammar från politiska och normativa ställningstaganden om vad som är tekniskt möjligt att följa upp. Indikatorerna är bara en del av sanningen och därför bör man inkludera flera olika komponenter i uppföljningen och utvärderingen av målen. För det andra föreligger en risk att indikatorerna blir alltför generella. Det blir därför viktigt att fokusera på de underliggande faktorerna snarare än på själva indikatorn samt att ta i beaktande att olika indikatorer förändras olika snabbt. För det tredje begränsas implementeringen av indikatorset av bristen på data och de kostnader som det innebär att samla in, tolka och följa upp information. Vidare finns en tydlig konflikt mellan en önskan om en uppföljning och utvärdering som är konkret och lättöverskådlig och lätt att kommunicera, och på samma gång en utvärdering som täcker in fler aspekter av miljömålsprocessen än enbart utveckling av miljötillståndet. Slutsatsen är att det behövs en fördjupad diskussion bland aktörer som utvecklar och använder indikatorer kring den problematik och de begränsningar som är förknippade med sådana verktyg