Brottskonkurrens : två synvinklar på ett område inom den svårhanterliga konkurrensläran

Konkurrensreglerna utgör en del av det svenska straffrättsliga systemet och utvecklingen av dessa regler har pågått parallellt med övrig straffrättslig utveckling, främst sedan införandet av SL 1865. Konkurrensreglerna påverkar i hög grad hur brottsliga gärningar bedöms och straffas. Ändå finns det relativt lite skrivet och reglerat i svensk doktrin, förarbeten och författning. Om domstolen vid bedömning av en viss händelse kommer fram till att flera brott har begåtts och att inga andra möjliga lösningar finns i lag eller praxis, skall den åtalade dömas till gemensamt straff för flera begångna brott och situationen är alltså sådan att den dömde döms i vad som kallas brottskonkurrens; ett gemensamt straff för flera brott. Jareborg och Leijonhufvud är överens om grundproblemet med konkurrensläran, nämligen att den ledning rättstillämparen får i förarbeten och motivvutalanden är allt för liten. Riskerna de ser är också relativt lika och det är främst att konkurrensfrågor, på grund av ovan nämnda svårigheter, i allt för låg utsträckning behandlas i svenska domstolar och att risken för ojämn rättstillämpning och dålig förutsägbarhet därmed får anses stiga. Gällande terminologi och metod däremot skiljer sig deras åsikter åt och det tydligaste exemplet rör subsidiaritetsklausuler och huruvida dessa över huvudtaget skall räknas till konkurrensläran eller inte.The rules of competition constitues a part of the Swedish system of criminal law and the development of those rules have run parallel to the development of the system as a whole; principally since the introduction of The Swedish Penal Code in 1865. The rules of competition do have a great impact on the judgements and punishments of criminal actions; in spite of that not much is written about it in the doctrine nor regulated in law. If the court finds that more than one crime have been committed and that neither the law or the established practice gives any other solution, the person charged should be sentenced to one joint punishment for all his crimes. He has been sentenced in what is in Swedish called brottskonkurrens; competition of crimes’. The two Swedish professors of law Mr Nils Jareborg and Ms Madeleine Leijonhufvud agree that the fundamental problem with the rules of competiton is that the guidance that the judges get from the practice on issues of competition is too weak. Mr Jareborg and Ms Leijonhufvud also agree on the risks following this lack of guidance; These are mainly that the courts won’t deal with rules of competition and that, as a reasult of the above, unequal judgements may be the consequence. On the contrary, they are not in agreement on the terminology nor the methods of the rules of competition. The most obvious example of this disagreement is their opposite views on whether the rules of subsidiary should be seen as a part of the rules of competition or not