Kunskapsöverföring och avbrutet ledarskap i AIESEC

Kunskapsöverföring har länge skett bland hantverkare och familjeföretagare, till lärlingar eller yngre generationer. Det är först på senare tid det finns ett begrepp för aktiviteten och en större medvetenhet bland företagsledare. (Hansen et al 1999:106) Syftet med denna uppsats är att få en djupare förståelse för begreppet kunskapsöverföring samt inringa faktorer som påverkar kunskapsöverföring mellan individer. Dessutom vill vi undersöka hur avbrutet ledarskap påverkar en organisations utveckling. Genom en kvalitativ fallstudie har vi intervjuat de fyra senaste ordförandena för studentorganisationen AIESEC Uppsala samt studerat material från samma organisation angående kunskapsöverföring. Vid en diskussion kring kunskapsöverföring funderade en av respondenterna kring hur varje ledare vill påverka organisationen, samtidigt som det är viktigt för denna ledare att förstå sin del i sammanhanget. För oss är kunskapsöverföring som en karta till kunskapen. En karta fyller en funktion att beskriva i ett förenklat och förminskat format. Överföringen, om allt togs med, skulle kräva att mottagaren själv var med i alla situationer. Istället blir kunskapsöverföringen en beskrivning av vad som hänt och en sammanfattning av vilka lärdomar som dragits. Vi ser en möjlig konflikt mellan organisationsutveckling och personlig utveckling. Om syftet är att medlemmar finns i organisationen för att utveckla den kan det kollidera med dessa medlemmars eget syfte att utveckla sig själva. Detta verkar dock inte vara ett problem i AIESEC Uppsala: Utvecklas du personligen har organisationen också utvecklats