Kommunikation och samarbete mellan hemmet och skolan : En förstudie om hur föräldrar till barn i årskurs sju har upplevt samarbetet under barnets skolgång och coronaviruspandemin våren 2020

Samarbetet mellan hemmet och skolan utgör en värdefull relation som är av stor betydelse för elevernas skolgång. Samarbetet handlar om en ömsesidig respekt. I samverkan som baseras på ömsesidig respekt bygger lärare, skolpersonal, föräldrar och eleven tillsammans upp ett gott lärande och en god skolgång för eleven. (Utbildningsstyrelsen, 2007.) Syftet med avhandlingen är ta reda på hur föräldrar till barn i årskurs sju upplever att kommunikationen mellan hemmet och skolan fungerar. Genom att fokusera på årskurs sju kan jag ta fasta på de förändringar i samarbetet och kontakten mellan hemmet och skolan som föräldrarna noterar i övergången från årskurs sex till årskurs sju, samt förändringar som skett under hela barnets skolgång. Genom att avgränsa studien till en specifik målgrupp, föräldrar till barn i årskurs sju, kan jag klarlägga de synpunkter och perspektiv som framkommer uttryckligen för denna grupp av elever och deras föräldrar. I undersökningen ingår också några frågor om hur föräldrarna upplevde distansundervisningen som coronaläget medförde. Forskningsfrågorna: 1. Hur beskriver föräldrarna den generella kontakten och samarbete mellan hemmet och skolan? 2. Hur har samarbetet och kontakten förändrats under barnets skolgång? 3. Förändrades samarbetet och kontakten mellan hemmet och skolan när distansundervisningen påbörjades? För att få svar på forskningsfrågorna användes en webbenkät som skickades ut till alla föräldrar i årskurs sju i en högstadieskola. Antalet respondenter var 31, svarsprocenten blev således 35% av föräldrarna. Det empiriska materialet har sammanställts och presenteras i avhandlingen. Den låga svarsprocenten medförde en omvärdering av forskningsdesignen, och detta material presenteras som en förstudie i syfte att applicera en förståelse av kommunikation som en cirkulär och dialogisk företeelse. Studien är en flermetodsforskning, där en elektronisk enkät användes som datainsamlingsmetod. De öppna frågorna behandlades som kvalitativt data och de slutna frågorna analyserades som kvantitativt data. Resultaten av undersökningen visar att föräldrar från olika lågstadieskolor nämner i enkäten att i högstadiet har föräldrar mindre kontakt med skolan. I och med mindre kontakt upplever föräldrarna att informationsutbytet blir mer sällan. Eleverna blir mera självständiga och tilldelas mera ansvar. Ytterligare gemensamma faktorer är att föräldrarna ser det som viktigast i samarbetet mellan hemmet och skolan att kunna stöda barnet att utvecklas, skolan ska vara lätt att kontakta och tillit till skolan och lärare. Det kan eventuellt finnas ett samband mellan hur föräldrarna utvärderade samarbetet med skolan och besvarade förväntningar. I denna fråga användes en skala från ett till fem. Där betyg ett stod för dåligt och fem för utmärkt. Om betygsättningen var utmärkt, så upplevde också föräldrarna att det mesta fungerade i samarbetet och kontakten. Då betyget var lägre, så fanns det ouppfyllda behov och förväntningar som föräldrar ville utveckla i samarbetet. Resultaten visar att majoriteten upplever att Coronaläget och distansundervisningen har påverkat kontakten och samarbetet mellan hemmet och skolan. Kontakten och kommunikationen skedde flera gånger per vecka än tidigare. I högstadiet där barnen är mera självständiga fungerade distansundervisningen i de flesta fall bra. Utifrån resultaten kan man även se att i de ämnen som elever har svårigheter i, kan det vara svårt för eleverna att följa med under distansundervisningen