Skäl till språkhistoria En diskurs-historisk analys av legitimering och kategorisering av språkhistoria inom gymnasieskolans svenskämne

Utifrån en kritisk diskursanalys granskas i denna studie nio styrdokument för gymnasieskolans svenskämne från åren 1933 till 2017 med syftet att synliggöra hur språkhistoria har legitimerats och kategoriserats. Inspirerad av Norman Faircloughs kritisk-realistiska tolkning av diskurs undersöks dessutom vilka språkideologiska influenser som kan ha påverkat framskrivningen av språkhistorieämnet. Analysen speglas mot tidigare forskning om svenskämnets konceptioner, men ämnar framförallt bidra till ett mycket skralt språkhistoriedidaktiskt forskningsfält.Elva övergripande diskurser har framträtt i materialet vilka alla ger insikt i hur språkhistoria har kategoriserats. Immanent i diskurserna finns även legitimeringsgrunder. Bland annat framkommer legitimering med hänvisning till kulturarv, identitetsutveckling, insikt i kulturella förändringsprocesser samt möjlighet att bidra till språkvård genom historisk kunskap. Språkhistoria verkar dock ha haft en marginaliserad roll i gymnasiesvenskan historiskt sett, och analysen uppvisar därtill bitvis negativa attityder till ämnet: språkhistorian har ansetts irrelevant för vissa elevgrupper och dessutom särskilt svår.This study presents a discourse-historic analysis of curricula for mother-tongue instruction within Swedish Upper Secondary Education. The purpose of the study is to understand how language history has been legitimized and categorized within the subject of mother-tongue instruction. The aim is also to disclose how language-ideological standpoints may influence the description of language history within said subject. Nine documents, published between 1933 and 2017, were analysed using critical discourse analysis inspired by Norman Fairclough. The analysis shows that language history has been legitimized with reference to national and cultural heritage, development of identity and the ability to contribute to language planning