Communicating Female Voicelessness : A Feminist-Narratological Study of Pak Wansô's Short Stories from the 1970s

Communicating Female Voicelessness. A Feminist-Narratological Study of Pak Wansô’s Short Stories from the 1970s. This study focuses on seven short stories written by the South Korean author Pak Wansô (1931-2011) in the 1970s. Pak was one of the most established contemporary female authors in South Korea. Not only did she describe her painful experiences of the Korean War, she accurately depicted a country experiencing major socio-economic and cultural transformation and how that affected the lives of middle-class women. When Pak made her literary debut in the 1970s, she was one of the very few female writers in a male-dominated literary scene. Pak had to find ways to legitimise her right as a woman, a social group that had been marginalised and was almost absent in public debate, to be heard and make her depiction of women’s experiences and interests important. For the analysis of Pak’s short stories from the 1970s, a feminist-narratological approach, inspired by the American theorist Susan Sniader Lanser, has been chosen. Feminist-narratology was a part of the reconceptualisation of narratology which occurred in the 1980s, recognising the connection between gender of the author/narrator and narrative form. In order for an author or a text to gain authority it must respond to different types of audiences, readers, social norms and aesthetical values and power relations within the cultural sphere. Thus, when studying the narrative voice or the point of view in a text one has to consider that it not only carries a certain message but the narrative technique itself is an expression of ideology. The study demonstrates that one essential component in Pak’s stories is the use of a homodiegetic narrator, and the stories are focalised through the female protagonist. The narrator/main character is telling her own story, so she has the possibility to analyse and reflect on her experiences. When it comes to women’s roles as authors and narrators, the issue of absence is also important. Authority can be given to a particular point of view by repetition and emphasizing a single character’s stance. To gain authority can be a subversive act by a female author/narrator in a context where women, due to their subordinate position, have been marginalised and silenced. By focusing on strategies addressing the narrator and by highlighting certain narratological devices, the study argues that Pak communicates the narrator’s point of view and the story’s ideology through narrative technique.Kvinnor utan röst- kommer till tals. En feministisk narratologisk studie av Pak Wansôs noveller från 1970-talet Pak Wansô (1931-2011) är en av Sydkoreas främsta samtida kvinnliga författare. Hon har inte bara beskrivit sina egna smärtsamma upplevelser av Koreakriget, men också på ett vederhäftigt sätt skildrat ett land utsatt för genomgripande sociala, ekonomiska och kulturella förändringar, och hur dessa påverkade medelklasskvinnornas liv. När Pak debuterade på 1970-talet var hon en av ytterst få kvinnliga författare på den mansdominerade litterära scenen. Som kvinna, och tillhörande en grupp som har varit marginaliserad och utesluten från den offentliga debatten, fick Pak hitta olika sätt att berättiga att få sin röst hörd och att göra kvinnors erfarenheter betydelsefulla. Syftet med följande studie är att göra en feministisk narratologisk analys av sju av Paks noveller, utgivna på 1970-talet. Feministisk narratologi är en hybridmetod som lanserades på 1980-talet av Susan Sniader Lanser där man kombinerar traditionell narratologi med feministisk litteraturteori och man studerar förhållandet mellan narrativ form och genus. För att en författare eller text ska kunna vinna acceptans, måste den föra en dialog med den tilltänkta läsargruppen, sociala normer, estetiska konventioner och maktpositioner inom den kulturella sfären. Berättarrösten i en text föds ur denna kontext och härbärgerar både ett visst budskap samtidigt som berättartekniken i sig är ett uttryck för ideologi. Föreliggande avhandling visar att ett vanligt förekommande berättargrepp i Pak Wansôs noveller är en homodiegetisk berättare och intern fokalisering där den kvinnliga protagonisten ges rätten att berätta sin egen historia samt reflektera över och analysera sina erfarenheter. Med avseende på kvinnors roller som författare och berättare är frågan om frånvaro också av betydelse. Trovärdighet/auktoritet kan ges till ett visst synsätt genom upprepning och betonande av en enskild persons hållning. Att låta kvinnliga författare/berättarröster komma till tals kan anses vara subversivt, då auktoritet traditionellt inte tillskrivits kvinnor. Genom att studera berättarrösten och belysa olika narrativa grepp som Pak använder sig av, visar studien att ideologi även förmedlas genom berättarteknik