SJUKSKÖTERSKORS ERFARENHETER AV ATT VÅRDA FLYKTINGAR OCH ASYLSÖKANDE I SLUTEN PSYKIATRISK VÅRD. EN EMPIRISK INTERVJUSTUDIE

Bakgrund: Sedan 2015 har Sverige tagit emot fler människor på flykt än någonsin tidigare. Många av dessa flyktingar kommer från länder med förföljelse och krig. Studien handlar om sjuksköterskors upplevelser av omvårdnad av flyktingar inom sluten psykiatrisk vård.Syfte: Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av att vårda flyktingar och asylsökande inom sluten psykiatrisk vård.: Studien genomfördes med en kvalitativ induktiv ansats med semistrukturerade frågor. Metod: Nio sjuksköterskor som arbetar inom sluten psykiatrisk vård i södra Sverige intervjuades. Data analyserades sedan med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Sjuksköterskorna i denna studie beskrev den bristande möjligheten till kommunikation som det största hindret för att ge en god omvårdnad, och att den tolkhjälp som fanns att tillgå, var dels i stort begränsad till läkarsamtalen, samt ansågs som mycket varierande i kvalitet. Vidare angavs brist på plan för omhändertagande, och även behandling som specifikt var anpassad till flyktingar och deras speciella behov. Vikten av en god moralisk miljö, där diskussion tillåts och som i sin tur kan leda till ett större engagemang i behandlingen av denna grupp, framkom också av intervjuerna. Slutsats: Genom att antalet asylsökande kraftigt ökade under perioden 2015 till och med 2017, har den totala gruppen flyktingar ökat markant i Sverige. Detta innebär enligt den tidigare visade statistiken och studierna, att antalet personer med psykiska besvär inom denna del av befolkningen, kommer att öka i framtiden, även med ett minskat asylmottagande. Detta gör att behovet av medvetenheten och kunskapen om denna grupp hos sjuksköterskor inom sluten psykiatrisk vård kommer att behöva ökas.Trots de svårigheter som det innebär att använda tolk, anser författarna att det på kort sikt är enda möjligheten för att säkerställa en god omvårdnad för gruppen ifråga. Denna tolkverksamhet bör alltså om möjligt ökas – mer tolkar utbildas och användas inte enbart vid läkarsamtal, utan i hög grad vid samtal mellan patient och sjuksköterska.Nyckelord: Psykiatrisk omvårdnad, flyktingar, asylsökande, sjuksköterskor, erfarenheter, sluten psykiatrisk vård.Background: Since 2015, Sweden has received more people who have been forced to flee than ever before. Many of these refugees originates from countries where persecution and war are to be found.This study investigates the experiences working with refugees by nurses working in institutional psychiatric care. Aim: The aim of this study was to highlight the experiences of nurses working within institutional psychiatric care, whom are taking care of refugees and asylum seekers, Method: The study was conducted by using a qualitative inductive approach with semistructured questions. Nine nurses working within institutional psychiatric care in the town of Malmö, were interviewed, after that, the data was analysed by using a qualitative content analysis. Result: The nurses taking part in this study described the insufficient possibility of communication as the biggest obstacle of giving a good care, and that the help of translators available, where almost only available for the appointment with the doctors. The quality of the translations where also considered to be of substantial variations. Furthermore it was considered to be a lack of plan for caregiving, and also lack of treatments which was adapted to refugees, and their specific needs. The importance of a good moral climate, where discussions are allowed, and which further can lead to a greater engagement in the caregiving involving this group, was also shown in the interviews. Conclusion: Due to the massive rise in the number of asylum seekers during the period of 2015 lasting to the end of 2017, the total number of refugees in Sweden has increased substantial. According to earlier studies and statistics, this will lead to an increase in psychiatric disorders within this group in society, even taking a lesser amount of people seeking asylum in the future in consideration. Therefore the awareness and the knowledge of this group by nurses working in institutional psychiatric care, will have to be increased.Even with the difficulties shown using translators, the authors believe that in the short term this is the only possibility to safeguard a good caregiving to this group. The amount of helpfrom translators should, if possible increase. A larger number of translators would therefore have to be educated, to give the possibility to be used not only in the communication with the doctor, but in the communication between the patient and the nurse.Keywords: Psychiatric caregiving, refugees, asylum seekers, nurses, experiences, institutional psychiatric care