Den framtida förmedlingsprocessen vid användning av ny teknologi

Teknologins snabba utveckling har gett oss många bra funktioner som gör vardagen liteenklare. Identifiering kan numera ske över internet och underskrifter kan vara elektroniska. Vid köp av fastighet behöver däremot underskriften ske med “penna på papper”. Svensk rätt är idag inte utformat efter den teknologiska utvecklingen vi åstadkommit. Lagarna kring överlåtelse av fastigheter har sitt ursprung i att det förr ansågs som en större förmögenhets transaktion än vad det ses som idag. På grund av detta ville man stärka bevisen för överlåtelsen genom en fysisk underskrift för att förtydliga äganderätten samt försöka förhindra förhastade beslut. När lagarna kring fastighetsköp skapades hade man inte tillgång till den teknologi vi har idag, vilket gör det förståeligt att fastighetsöverlåtelser var tvungna att ske skriftligen.I den här uppsatsen undersöks huruvida en förenkling av processen vid fastighetsöverlåtelser skulle kunna ske genom införandet av nya teknologiska lösningar, vilka lösningar som skulle kunna användas redan idag och vilka lösningar som kräver förändring av svensk lag för att kunna införas. Undersökningen görs genom ett rättsvetenskapligt perspektiv där lagtext ligger till grund för analys och slutsats samt att jämförelser sker med Danmark, Estland, Finland och Norge. Det går att utläsa att de länder som Sverige jämförs med använder sig till större del av teknologiska lösningar vid fastighetsöverlåtelser, det går även att utläsa att en del av dessa lösningar är möjliga att använda i Sverige utan att genomföra lagändringar.Det största lagliga hinder som finns för att kunna införa tekniska lösningar är formkravet vid fastighetsöverlåtelser. De andra lagliga hinder som går att urskilja är bevittning vid ansökan om lagfart samt lagrum som förhindrar elektronisk underskrift vid uppdrags- ochdepositionsavtal. En ändring av berörda lagar innebär vid jämförelse med ovan berörda länder en besparing av tid och pengar. Det skapar mer transparenta och säkra överlåtelser samt att det utesluter det mänskliga felandet. Några nackdelar med införandet av dessa teknologiska lösningar går inte att urskilja. Således bör Sveriges lagar ändras för att kunna anpassa sig efter dagens teknologi för att kunna införa teknologiska lösningar vid fastighetsöverlåtelser.The rapid development of technology has given us many good solutions that makes everyday life a little bit easier. Identification can now be done over the internet and signatures can be electronic. When purchasing a property, on the other hand, the signature has to be done with "pen on paper". Swedish law today is not designed according to the technological developments we have achieved. The laws concerning transfer of real estate originate from the fact that it was previously regarded as a larger wealth transaction than it is seen as today.Because of this, they wanted to strengthen the evidence of the transfer through a physicalsignature to clarify ownership and to try to prevent hasty decisions. When the laws onproperty purchases were created, they did not have access to the technology we have today, which makes it understandable that real estate transfers had to be made in writing.This paper examines whether a simplification of the process of real estate transfers could be achieved through the introduction of new technological solutions, which solutions couldalready be used today and which solutions require changes to Swedish law in order to beintroduced. The study is done from a forensic perspective where legal text is the basis foranalysis and conclusion and that comparisons are made with Denmark, Estonia, Finland and Norway. It can be seen that the countries with which Sweden is compared use a greater part of technological solutions in real estate transfers, and it can also be read that some of these solutions are possible to use in Sweden without making changes to the law.The biggest legal obstacle to being able to introduce technical solutions is the formalrequirement for property transfers. The other legal barriers that can be discerned arewitnesses in the application for “lagfart”, as well as laws that prevents electronic signatures in contract and deposit agreements. An amendment to the relevant laws, when compared to the countries above, will save time and money. It creates more transparent and secure transfers and it excludes mistakes made by men. There are no drawbacks to the introduction of these technological solutions. Thus, Sweden's laws should be amended to be able to adapt to today's technology in order to be able to introduce technological solutions in real estate transfers