Otydliga avtalsbestämmelser vid offentlig upphandling : En studie om otydliga avtalsbestämmelsers strid mot upphandlingsprinciperna och möjligheten till jämkning

Offentlig upphandling omsätter miljardbelopp årligen. Man kan säga att upphandlingen består av tre parter i form av säljare, köpare och finansiärerna. Därav ska finansiärerna ställa höga krav på att offentlig upphandling ombesörjs och utförs på ett effektivt sätt. När man pratar om effektivitet inom offentlig upphandling handlar det mer än sällan om att rätt vara eller tjänst ska anskaffas till rätt pris. Det som sedan levereras ska ha en hög kvalitet på det sättet att samhälleliga mål uppfylls och på den vägen får upphandlingen önskat utfall. I Sverige regleras offentlig upphandling i synnerhet av lagen om offentlig upphandling. Lagen ska bland annat ha en funktion som innebär att ovan stycke uppfylls. Något som kan hållas sannolikt är att problem kan utvecklas under alla omständigheter, så även vid offentlig upphandling. Med utgångspunkt i det undersöker uppsatsen en offentlig upphandling från Sävsjö kommun där bemanningstjänster av socialsekreterare upphandlades. Fokus har varit på ramavtalet tillsammans med övriga upphandlingsdokument för att studera om avtalsbestämmelserna står i paritet med upphandlingsprinciperna. I studien framkommer det avtalsvillkor som författaren uppfattat som diffusa. Bestämmelserna ger kommunen beslutanderätt i viss fråga, vilket kan utgöra grund för jämkning. Upphandlingsprinciperna reglerar till exempel att upphandlingsdokumenten och de krav kommunen ställer ska vara tydligt formulerade och stå i proportion till det som upphandlas. Därtill ska alla leverantörer behandlas lika, varför otydliga avtalsvillkor kan bidra till att upphandlingsprinciperna frångås. Studien undersöker följaktligen det beskrivna förhållandet mellan avtalsbestämmelser och upphandlingsprinciperna och eventuella utfall som diffusa bestämmelser kan leda till