Utanförskap eller gemenskap med en hörselnedsättning? – en litteraturstudie om hur hörselnedsatta människor framställs i barnlitteratur

Denna studie syftar till att diskutera framställningen av barn med hörselnedsättningar i barnlitteratur och även de konsekvenser som dessa framställningar kan ha på läsare. Studien är utförd genom användningen av några utvalda motiv som grund, för att beskriva framställningen av huvudkaraktärerna i böckerna Superdövis och Dylan Grönöga och jag. Studien är endast avsedd att fungera som ett exempel på hur framställningar kan se ut i barnlitteratur och är inte generaliserbar till annan barnlitteratur. De teorier som har legat till grund för denna studie är en litteratursociologisk, mimetisk teori och ett genusperspektiv har även applicerats på studiens komparativa avsnitt. Resultaten av studien visar att de valda motiven för denna studie gick att urskilja i antingen båda eller ett av de valda verken. Framställningarna av huvudkaraktärerna var i stor grad blandat med positiva och negativa aspekter och på så sätt även väldigt realistiska framställningar. Studiens resultat visar även i den komparativa delen av analysen, att framställningarna är jämlika och att varken flickan eller pojken framställdes på ett mer positivt eller stärkande vis än den andra