Dialog och prestationsmätning - Mot en ändamålsenlig styrning i svensk primärvård

Baserat på ett empiriskt material som består av enkätsvar och intervjuer samt kompletterande dokumentgranskning från landets samtliga 21 landsting och regioner(endast dokumentgranskning i två fall) tar sig den här rapporten an två syften: Att ge en heltäckande bild av de modeller för styrning, inklusive ersättningsmodeller,som tillämpas i svensk primärvård samt en analys av dessa med utgångspunkt i begreppsparen styrningens form som dialog eller prestationsmätning och styrningens roll som kontrollerande eller stödjande.Att föra ett resonemang om styrmodellernas ändamålsenlighetutifrån kriteriernaatt de ska gevårdgivare goda förutsättningaratt balansera krav och önskemål från enskilda individer ochhuvudmän samt främjagoda arbetssätt och innovativa lösningar på problem och utmaningar.Resultaten visar de modeller som landsting och regioner använder för att styra vårdgivare i svenskprimärvård snart 10 år efter vårdvalsreformeni mångt och mycket liknar varandra och att de kännetecknas av ”både och”. Styrningens roll innefattarbåde kontroll av efterlevnad till vad som står i förfrågningsunderlag och kontrakt och stöd till vårdgivare att bedriva vård på ett sådant sätt att den lever upp till krav och önskemål från olika aktörer.En modell med både stöd till vårdgivare att förbättra sina arbetsformer och resultat samtkontroll av att kontrakt efterlevs förutsätter såväl stor användning av dialog som stor användning av prestationsmätning och uppföljning enligt resultaten i denna studie.Synen på vad som är en ändamålsenlig styrmodell sett ur huvudmännens perspektivligger nära det som Adler och Borys (1996) kallarmöjliggörande byråkrati, det vill säga en styrmodell som har ganska hög grad av formalisering och där styrningen roll ärmer möjliggörande än hindrande