Rättegångsoffentlighet och media

Denna pro gradu-avhandling granskar offentlighet vid rättegång, medias roll vid förverkligandet av offentligheten samt, som en del av detta, rättegångsparternas rätt att uttala sig kring egen rättssak. Lagnormerna som reglerar offentlighet vid rättegång genomgick en reform år 2007. Ett av syftena med lagreformen var att öka offentligheten vid rättegång samt att, som en del av den, öka mediaoffentligheten. Med mediaoffentlighet vid rättegång avser man den offentlighet som medias bevakning och rapportering kring en rättegång för med sig. Media fungerar som en ”samhällets vakthund” som bevakar samhällets maktmaskineri och speciellt viktig är bevakningen av domstolarnas verksamhet på grund av de långtgående maktbefogenheter som domstolarna har. Eftersom större delen av allmänheten vanligen förhåller sig passiv till sin rätt att personligen ta del av rättegångar blir mediaoffentlighetens roll allt mera framträdande och det står klart att rättegångsoffentligheten inte skulle kunna förverkligas på ett tillfredsställande sätt utan media. Mediaoffentligheten möjliggör för en stor mängd människor att samtidigt ta del av information kring en rättegång. Att en uppgift framgår ur en offentlig rättegångshandling eller har kommit fram under en muntlig rättegångsförhandling innebär inte automatiskt att uppgiften får spridas vidare i masskommunikation, utan yttrandefriheten begränsas på grunder som närmare stadgas i lag. För att få en helhetsbild av hur rättegångsoffentligheten fungerar och är reglerad i vårt samhälle är det således av största vikt att granska mediaoffentlighetens möjligheter att uppfylla sin roll som förverkligare av rättegångsoffentligheten, genom att granska de begränsningar av yttrandefriheten kring en rättegång som finns. Om medias yttrandefrihet i för stor utsträckning begränsas så begränsar detta de facto publikoffentligheten vid rättegång. Avhandlingen inleds med att presentera regelverket kring offentlighet och sekretess vid rättegång och därefter följer en analys av yttrandefriheten kring en rättegång. Vid granskningen av yttrandefriheten vinklas arbetet dels utgående ifrån mediaoffentligheten i allmänhet och dels med fokus på parternas yttrandefrihet kring egen rättssak. Vid utredningen av mediaoffentligheten vid rättegång granskas de lagnormer som finns kring spridning av information i massmedia samt de anvisningar och etiska regler som följer av massmedias självreglering. Frågan kring rättegångsparternas yttrandefrihet kring egen rättssak närmas speciellt genom en granskning av förhållandet mellan en parts yttrandefrihet och tystnadsplikten som parterna beläggs med då den muntliga förhandlingen hållits bakom stängda dörrar eller då rättegångshandlingar sekretessbelagts. Avslutningsvis granskas ansvarsfördelningen mellan rättegångsparten och medias representanter vid yttrandefrihetsbrott