The two opposites of care: Lack of care and care in exaggeration : An essay about the educators assignment to support the children in their socialization process and in the balance between care and knowledge

This essay begins with two stories that depict children with both a lack of care and care in exaggeration. My purpose with essay is to make socialization visible by discussing these scenarios and show how it is affected by both the lack of care and exaggeration of it. This is done by reflecting on and examining how the children in my stories are affected in the socialization process by their parents actions and decisions. But also taking in the educators' view of socialization and the importance of care for the child's well-being and opportunities for learning. As an educator, I Believe that we need to make visible and reflect on the cases that I have presented in my stories. This is to gain a better understanding of how we should respond to children whose social ability is reduced due to both lack of care but also excessive care. I will compare the care the children receive and how this goes together with socialization and also even why the subject is so difficult to talk about in preschool. Otherwise, I will reflect on my questions regarding the educators' knowledge, attitudes and responsibilities. The essay's structure is based on my stories. I will reflect and deepen the reflections by linking them to literature such as "social handling, sociala relationer" and to Mie Josephson's dissertation "Det ansvarsfulla mötet".Denna essä inleds med två berättelser som speglar barn med brist på omsorg och omsorg i överdrift. Mitt syfte med essän är att synliggöra socialisering genom att diskutera detta och hur det påverkas utifrån både omsorgsbrist och överdrift. Detta görs genom att reflektera över och undersöka hur barnen i mina berättelser påverkas i socialiseringsprocessen av sina föräldrars agerande. Men även hur detta framträder mot bakgrund av pedagogernas syn på socialiseringen och omsorgens betydelse för barnets välmående och möjligheter till lärande. Som pedagog anser jag att vi behöver synliggöra och reflektera över de fall som jag har gestaltat i mina berättelser. Detta för att få en ökad förståelse för hur vi ska bemöta barn vars sociala förmåga reduceras på grund av både brist på omsorg men även överdriven omsorg. Jag kommer att jämföra den omsorg barnen får och hur detta går ihop med socialisering, även varför ämnet är så svårt att prata om i förskolan. Övrigt kommer jag reflektera över mina frågeställningar som handlar om pedagogernas kunskaper, förhållningssätt samt ansvar. Uppsatsens metod är essäskrivandet där jag utifrån mina berättelser reflekterar och fördjupar reflektionerna genom att koppla de till litteratur såsom “social handling, sociala relationer” samt till Mie Josefsons avhandling “Det ansvarsfulla mötet”