DIVISIONEN – FÖR EN FARLIGARE ARMÉ : En studie om möjligheter och utmaningar med att återinföra divisionsnivån ur ett arméperspektiv.

Den svenska armén förbereder tillväxt i enlighet med Försvarsberedningens rapport Värnkraft och Försvarsmaktens budgetberäkningar. Tillväxten inkluderar ett återinförande av en ledningsnivå mellan brigaderna och arméstaben - Divisionsnivån. Armén har beräknat att upprätta ledningsnivån etappvis med början före 2025 till bortom 2030, med en början i en ledningsförmåga och embryon till ett logistikförband och ett ingenjörförband. Vilka funktionsförband som ingår i fortsatta utvecklingen bortom 2030 är ännu ej helt definierat. Denna studie syftar till att utforska innebörden och konsekvenser, främst ur ett taktiskt perspektiv, av ett införande av divisionsnivån i armén. Studien har genomförts som en kvalitativ intervjustudie med explorativ design. Respondentgruppen har utgjorts av chefer på högre taktisk nivå och inom arméns utvecklingsorganisation. Den insamlade empirin har jämförts med befintligt kunskapsläge inom tre identifierade nyckelbegrepp; organisation, komplexitet och flexibilitet. Studien slutleder att införandet av ledningsnivån är motiverat och bidrar till en potentiellt mer farlig armé även om det råder osäkerhet kring hur komplett divisionsförmågan kan utvecklas ur ett förmågeperspektiv i framtiden, men att förankringen av införandet är bristfällig i Försvarsmakten. Vidare slutleds att divisionen bör betraktas som ett manöverförband med möjlighet att samordna i ett realtidsnära tidsperspektiv för att flexibelt kunna omhänderta ett dynamiskt händelseförlopp. Divisionen bör organiseras för att kunna fungera som en hubb och ta emot tillförda förband efterhand. En kaderorganisation bör upprättas och vidmakthållas över tiden för att upprätthålla förbandets förmåga till flexibilitet. Studien rekommenderar att en sådan kaderstab medges inflytande inom de områden som direkt påverkar förbandet och att staben medges öva över en stor del av konfliktskalan. Vidare rekommenderas en försvarsmaktsintern förankring av införandet.The Swedish army prepares for growth in accordance with the Swedish Defence Commission´s report Defensive Power (Värnkraft) and the Swedish Armed Forces' budget calculations. The growth includes a reintroduction of a command level between the brigades and the army staff - the division level. The army has calculated the command level to be established in stages starting about 2025 and beyond 2030, beginning with a command capacity and embryos for a logistics unit and an engineering unit. The enabler units that are part of the continued development beyond 2030 have not yet been fully defined. This study aims to explore opportunities and possible challenges, primarily from a tactical perspective, entailing the introduction of the divisional level in the army. The study was conducted as a qualitative interview study with an explorative design. The respondent group has been made up of commanders at a higher tactical level and within the army's development organization. The empirical data collected has been compared to existing knowledge in three identified key concepts; organization, complexity and flexibility. The study concludes that the introduction of the command level is justified and contributes to a potentially more dangerous army, even if there is uncertainty concerning how complete the divisional capacity can be developed from an enabler perspective, but that the anchoring of the introduction is inadequate in the Armed Forces. Furthermore, it is concluded that the division should be regarded as a maneuver unit capable of coordinating in a real-time perspective, in order to be able to flexibly manage a dynamic situation development. The division should be organized to be able to act as a hub and continuously receive additional troop contributions. A cadre organization should be established and maintained to ensure the unit´s ability of flexibility over time. The study recommends that such a cadre staff to be allowed influence in the areas that directly affect the unit, and the staff to be allowed to practice over a large part of the conflict scale. Furthermore, an internal anchoring the introduction within the Swedish Armed Forces is recommended