Prediktorer för hälsa, välbefinnande och arbetsförmåga för sjukskrivna personer i slutet av en sjukskrivningsperiod : En kvantitativ longitudinell studie om personer som varit sjukskrivna en längre tid

Bakgrund: För att bättre kunna tillgodose behoven av stöd hos sjukskrivna personer, korta ner tiden som sjukskriven och minska antalet personer som får avslag på sjukpenning behövs mer forskning inom rehabiliteringsstöd och återgång till arbete. Det är inte fullt utrett huruvida self-efficacy, socialt stöd och socioekonomi har effekt på hälsa och arbetsförmåga över tid för en person i slutet av sin sjukskrivning. Syfte: Syftet med studien var att undersöka om self-efficacy, socialt stöd och socioekonomi predicerar hälsa, välbefinnande och arbetsförmåga för personer som är i slutet av en sjukskrivningsperiod. Metod: Studien baserades på en kvantitativ longitudinell studie. Datamaterialet användes som en kohortstudie med två mätpunkter där 193 respondenter ingick. De predicerande variablerna self-efficacy, socialt stöd och socioekonomi mättes vid baslinjen och utfallsvariablerna självskattad hälsa, psykiskt välbefinnande och arbetsförmåga mättes vid uppföljningen. Datamaterialet analyserades med korrelationsanalyser och logistiska regressionsanalyser i statistikprogrammet SPSS. Resultat: En högre self-efficacy predicerade en högre självskattad hälsa (justerad OR 3,05; 95 % CI 1,30 till 7,16), ett högre psykiskt välbefinnande (justerad OR 3,00; 95% CI 1,01 till 8,91) och en högre arbetsförmåga (justerad OR; 3,63; 95% CI 1,50 till 8,80). Emotionellt socialt stöd predicerade psykiskt välbefinnande (justerad OR; 4,76; 95% CI 1,12 till 20,22). Slutsats: En högre self-efficacy predicerade en högre självskattad hälsa, psykiskt välbefinnande och arbetsförmåga hos målgruppen och emotionellt socialt stöd predicerade ett högre psykiskt välbefinnande. För framtida forskning anses att interventionsstudier och effektutvärderingar vid återgång till arbete samt faktorer som påverkar self-efficacy vid sjukskrivning studeras.Introduction: To increase the support for those on sick leave, shorten the time of sick leave and reduce the number of people who have been refused social insurance despite reduced work ability, more research on support of rehabilitation and return to work is required. It is not fully explored whether self-efficacy, social support and socioeconomics have an effect on health and work ability, it is therefore appropriate to study the health factors of those who have been on sick leave for a long period of time. Aim: The aim of this study was to investigate whether self-efficacy, social support, and socioeconomics predict health, wellbeing, and work ability for people who are at the end of a period of sick leave. Method: The study were based on quantitative longitudinal study. The data material was used as a cohort with two measuring points (N = 193). The predictive variables self-efficacy, social support and socioeconomics as well as the outcome variables self-rated health, mental wellbeing and work ability was analyzed with correlation analysis and logistic regression analysis, in the statistical program SPSS. Result: Higher self-efficacy predicted higher self-rated health (adjusted OR 3,05; 95% CI 1,30 to 7,16), higher mental wellbeing (adjusted OR 3,00; 95% CI 1,01 to 8,91) and higher work ability (adjusted OR; 3,63; 95% CI 1,50 to 8,80). Emotional social support predicted higher mental wellbeing (adjusted OR; 4,76; 95% CI 1,12 to 20,22). Conclusion: Higher self-efficacy predicted higher self-rated health, mental wellbeing and work ability in the target group, and emotional social support predicted higher mental wellbeing. For future research, intervention studies and effect evaluations of returning to work and factors that affect self-efficacy on sick leave need to be studied