Verifiering av metod för dithiothreitolbehandling av testerytrocyter

Personer som lider av multipelt myelom (MM) behandlas ofta med daratumumab. Daratumumab fäster till CD38 på erytrocyter vilket leder till problem med förenlighetsprövning, såsom antikroppsidentifiering och screening. När daratumumab i patientens plasma binder till testerytrocyter, ger det upphov till panreaktivitet. Dithiothreitol (DTT), ett reduktionsmedel, denaturerar CD38 så daratumumabantikropparna inte kan binda in och panreaktiviteten motverkas. Genom att DTT-behandla testerytrocyter kan kliniskt viktiga antikroppar påvisas och säkrare blodtransfusioner genomföras. En nackdel med DTT är att även Kell-antigenet bryts ner och anti-Kell kan ej påvisas. Syftet med examensarbetet var att verifiera metoden för DTT-behandling av testerytrocyter utifrån Region Östergötlands metodbeskrivning. I studien ingick totalt 21 plasmaprover från totalt 10 daratumumabbehandlade patienter. Testerytrocyterna behandlades med DTT enligt hänvisande metodbeskrivning. Obehandlade samt DTT-behandlade testerytrocyter testades mot plasmaproverna utan tillsatta blodgruppsantikroppar. DTT-behandlade testerytrocyter testades därefter mot plasmaproverna med tillsatt känd antikropp. Resultatet visade på en daratumumabinterferens mot obehandlade testerytrocyter och en avlägsnad interferens mot DTT-behandlade testerytrocyter. Samtliga tillsatta antikroppar kunde identifieras förutom anti-K vilket var förväntat, samt anti-s. Anti-s är främst betydelsefull vid gravidimmunisering och är därför inte lika viktig i detta sammanhang. Positiva respektive negativa prediktiva värdet (PPV och NPV) utföll 100% respektive 50%. NPV blev sämre på grund av få sanna negativa resultat i studien. Resultatet för positive respektive negative percentage agreement (PPA och NPA) utföll 88,9% respektive 100%. Under studien var hemolys ett problem och vidare studier krävs för att undersöka hållbarheten på DTT-behandlade testerytrocyter. Slutsatsen är att metodbeskrivningen för DTT-behandling av testerytrocyter kan tillämpas med vetskapen att anti-K och anti-s ej kan detekteras.People suffering from multiple myeloma are often treaded with daratumumab. Daratumumab binds to CD38 on red blood cells (RBC) which interferes with compatibility tests, such as antibody identification and screening. Dithiothreitol (DTT), a reducing agent, acts to denature CD38 so daratumumab cannot bind. DTT treatment of RBC reagents make it possible to detect clinically significant antibodies and safer transfusions can be performed. Anti-K could not be identified because DTT destroyed the antigen. The objective of this study was to verify the method of DTT treatment of RBC reagents based on the method description of the Östergötland region. Untreated and DTT treated RBC reagents, respectively, were tested against plasma samples containing no blood group antibodies. DTT-treated RBC reagents were then tested against the plasma samples with added known antibody. The results showed a daratumumab-interference against untreated RBC reagents and that the interference was eliminated with DTT-treated RBC reagents. All antibodies could be identified, except anti-K and anti-s. Anti-s is particularly important in pregnancy immunization and is therefore not as important in this context. Positive and negative predictive values (PPV and NPV) were 100% and 50% respectively. NPV was low due to few true negative results in this study. The result for positive and negative percentage agreement (PPA and NPA) was 88,9% and 100% respectively. During the study, hemolysis was a problem and further studies are needed to investigate the sustainability of RBCs. The conclusion is that the method description for DTT treatment of RBC reagents can be applied with the knowledge that anti-K and anti-s cannot be detected