Where is ‘elsewhere’ in biodiversity offsetting? A political-geographical exploration of values and localizations of offset measures in two development projects of Port of Gothenburg, Sweden

Ekologisk kompensation är en relativt ny åtgärd vilket syftar till att minska förlusten av ekologiska värden i samband med stads- och infrastrukturutvecklingsprojekt. Tidigare forskning om ekologisk kompensation har främst riktat sig till policyutveckling, ekologiska effekter, samt nyligen också dess sociala och kritiska aspekter. Med undantag för den sistnämnda skaran undersöks sällan lokalisering av kompensationsåtgärder. Därmed tillkännages ofta kompensationsplatsen som någon annanstans. Likväl belyser den föreliggande masteruppsats hur det generiska och abstrakta ’någon annanstans’ sedermera materialiseras på marken. Med avsikt att ifrågasätta alltför abstrakta narrativ samt tillhörande effekter undersöks frågan om någon annanstans genom att överväga spänningar mellan systematiska och integrativa konceptualiseringar av den materiella världen. Empiriskt undersöker jag detta problem genom att fokusera på värdering av kompensationsarter samt förhandlingar om lokaliseringar av kompensationsåtgärder i två olika fall; ett landbaserat och ett marinbaserat. Det förstnämnda riktar sig till mindre hackspett (Dendrocopos minor) och hasselsnok (Coronella austriaca), medan det senare koncentrerar sig på det marina sjögräset ålgräs (Zostera marina). Båda fallen är konsekvenser av Göteborgs hamns rumsliga expansion. Uppsatsen undersöker således hur arter värderas socialt, huruvida de två fallen initialt prioriterar handlingen (kompensationsåtgärd) över sammanhanget (’någon annanstans’) samt potentiella förekommande praktiska begränsningar. Uppsatsens metodik vilar på en tematisk analys av empiriskt material, som består av intervjuer med aktörer samt fallspecifika dokument. Resultaten tolkas genom ett teoretiskt ramverk, bestående av svenska geografen Torsten Hägerstrands materiella ontologi (benämnd all-ekologi), tillsammans med analytiska insikter från politisk ekologi. Resultaten betonar hur värdering och urval av arter är förankrat i sociala praktiker och konventioner. Vidare fördjupar sig resultaten i hur aktörer konceptuellt förhåller sig till naturens ständiga förändringar. Detta sorteras in i fyra ’tysta utmaningar’, vilka är avgörande för hur aktörer planerar, omorganiserar och hanterar kompensationsplatser. Sammanfattningsvis vad gäller implementeringar så skiljer sig de två fallen; aktörer står inför kontrasterande utmaningar varför den givna praktiska situationen alltid är kritisk. Eftersom båda fallen inte inkluderat icke-experter i sina beslut, urval och förhandlingar, utarbetar jag slutligen en modell som kan inkludera berörda samhällen, invånare och andra. Detta för att mer demokratiskt förankra de drabbades åsikter och upplevelser i kompensationsarrangemang. Därmed har även icke-människor en större chans att också bli artikulerade som integrerande medlemmar av vår kontextuella samvaro