Lärarens roll när det finns en elev med cancer i klassen

Purpose. When a child in Finland is diagnosed with cancer, and being treated at the hospital, the school education is provided by the hospital school. Later, education is arranged by the child’s own school. The most common arrangement is that one or more of the pupil’s own teachers visits the child at home, because the child cannot attend regular school because of the high infection risk. Earlier studies show that in a situation like this, school becomes an essential element for the child’s quality of life. The aim of this research is to describe, analyze and interpret how teachers have experienced the interactions and eventual tensions between different cooperation partners in a situation when they have a child with cancer in their class. Threory and methods. This research was conducted as a qualitative study with a phenomenographic research approach and is based on six semi-structured interviews of teachers in Finnish and Swedish-speaking primary schools in three municipalities in Finland. The material was analyzed by using thematic analysis and with activity theory as a theoretical framework. Results and conclusions. Teachers showed a genuine interest in helping the pupils and ful-filled their work with much pride and a sense of responsibility. They saw that the overall health of the pupil and keeping up the social contacts with the rest of the class was more im-portant than academic performances. The teachers had very different experiences of how they needed and obtained support from their principal and colleagues. One of the most im-portant resources for the teachers was the pupil’s family, while there was almost no other cooperation with other partners outside the school. The overall experiences of the education with special arrangements were good. The identified tensions between partners occurred mostly because of lack of open communication and knowledge.Tiivistelmä - Referat – Abstract Mål. Då ett barn i Finland insjuknar i cancer, ordnas skolundervisningen under tiden för avdelningsvård av sjukhusskolan. Då eleven övergår till hemvård, men inte ännu kan delta i normal undervisning pga. fortsatta behandlingar och infektionsrisk, ordnas undervisningen av den egna skolan genom särskilda arrangemang. Oftast sker detta hemma hos eleven, av den egna klassläraren eller ett team av lärare. Studier visar att skolan i denna situation har en viktig roll för barnets upplevda livskvalitet. Syftet med undersökningen är att ta reda på hur lärare upplevt interaktionen och eventuella spänningar mellan olika samarbetsaktörer då det finns ett barn med cancer i klassen. Undersökningen skall ge svar på hurdana resurser för arbete och eget välmående läraren haft till förfogande och hur samarbetet mellan olika aktörer löpt. Tanken är att förstå de behov och önskemål som lärare har i denna situation, samt hur läraren överlag upplevt perioden. Teori och metoder. Forskningen genomfördes som en kvalitativ studie med fenomenografisk forskningsansats. Materialet samlades in genom sex semistrukturerade intervjuer av lågstadielärare i finsk- och svenskspråkiga skolor i tre kommuner. Analysen av materialet gjordes med hjälp av tematisk analys och med aktivitetsteori som teoretisk referensram. Resultat och slutsatser. Lärarna uttryckte en genuin vilja att hjälpa eleverna, och utförde arbetet med ära och stort ansvar. De ansåg att upprätthållandet av sociala kontakter och elevens allmänna välmående var viktigare än de akademiska prestationerna. Lärarna uppvisade stora skillnader i hur de upplevde stödet från sin rektor och sina kolleger. Elevens familj upplevdes som en av de viktigaste resurserna i lärarens arbete, medan andra aktörer utanför skolan hade en väldigt liten roll i lärarnas arbete. Överlag hade lärarna positiva upplevelser av de särskilda undervisningsarrangemangen. Där det kunde uppdagas spänningar parter emellan, berodde det till största delen på brister i öppen kommunikation och delgivning av kunskap