The development of the derived right to residence for third country nationals

I den här uppsatsen utreds möjligheten för unionsmedborgare att härleda en uppehållsrätt till familjemedlemmar som är tredjelandsmedborgare. Uppsatsen innefattar en redogörelse för de skillnader som uppkommer beroende på om unionsmedborgaren har nyttjat sin fria rörlighet eller inte. I de fall unionsmedborgaren inte har nyttjat sin fria rörlighet är den härledda uppehållsrätten baserad direkt på fördragsbestämmelsen om unionsmedborgarskapet självt. I sådana fall motiveras en uppehållsrätt utifrån att unionsmedborgare ska ha rätten att nyttja kärnan av de rättigheter som tillkommer dem på grund av unionsmedborgarskapet. Uppsatsen behandlar hur rätten har utvecklats genom EU-domstolens praxis sedan rättsfallet Zambrano[1] från 2011. Utvecklingen aktualiserar grundläggande spänningar i det unionsrättsliga samarbetet, så som balansen mellan medlemsstaternas intresse av att ha en kontrollerad migration och behovet av att försvara unionsmedborgarskapets effektivitet. Även frågan om EU-rättens tillämpningsområde behandlas kortfattat inom ramen för den fria rörligheten för människor. Uppsatsen visar att det skett en dynamisk utveckling i EU-domstolens praxis angående vilka hänsynstaganden som ska göras i bedömningen av om någon ska erkännas en härledd uppehållsrätt. Även mänskliga rättigheter har fått en tydligare roll. Därmed finns idag viss vägledning för hur medlemsstaterna ska bedöma härledd uppehållsrätt som baseras direkt på fördragen. Samtidigt finns det ett tydligt utrymme för medlemsstaterna att själva göra en skönsmässig bedömning av varje ärende med hänsyn till de speciella omständigheter som finns i varje enskilt fall. [1] Mål C-34/09, Gerardo Ruiz Zambrano v. Office national de l’emploi (ONEm), EU:C:2011:124 (Zambrano)This thesis examines the EU citizenship and the derived right to residence for third country nationals that are family members of EU citizens. It contains an examination of how the residence right differs depending on whether the union citizen used their free movement rights. The development of the derived right to residence of family members of “static” EU citizens has EU primary law as its legal basis. The existence of such a right depends on whether a decision has the effect of depriving an EU citizen of the genuine enjoyment of the substance of the rights conferred by the virtue of that status.[1] Thus, the thesis also discusses what it means to have a union citizenship, “the fundamental status of nationals of the Member States”[2]. The discussion evolves around the CJEU landmark case Zambrano[3] and the development in its following case law. The result of the thesis shows a dynamic development in the jurisprudence of the Court of Justice of the European Union (CJEU). The Court has elaborated on several issues, including how the assessment of whether someone should be granted a derived right to residence is determined by the level of dependency between the EU citizen and the family member, the application of fundamental rights, exceptions from the main rule and more. This development indicates that there is a framework for how the examination of article 20 TFEU should be carried out. However, Member States still have a wide margin of appreciation in relation to the individual circumstances of each case. [1] Court of Justice of the European Union (CJEU), Case C-34/09, Gerardo Ruiz Zambrano v. Office national de l’emploi (ONEm), EU:C:2011:124 (Zambrano). [2] CJEU, C-184/99, Grzelczyk, EU:C:2001:458, p 31. [3] CJEU, C-34/09, Zambrano, EU:C:2011:124