How come we see inequality, in different ways? : A scientific essay on the need for collegial reflection in preschool

This essay deals with how we can look at children's differences and create an approach through interculturality as a method. The essay highlights the importance of collegial reflection, but also the individual reflection and that it is a necessity to create a common consensus on how to work with children who have a different pattern of behavior. The act describes two different events where staff from other departments act in such a way that I react to their attitude towards children who have a different behavior or a variation in function. But the dilemma of the event is also a non-action by me, as I feel that I am not acting in such a way as I should, which raises questions within me, over what is stopping me? and how is it that we look at children's differences so differently? With the help of literature that gave the opportunity for reflection on how an intercultural approach can be created and understanding of the importance of intersubjectivity in relationships, I have gained a greater understanding of how I should act in the future. The literature I have used mainly is articles written on behalf of Skolverket, Emilson, Lahdenperä, Edfeldt and Brodin and Hylander that describe Daniel Stern's method of intersubjectivity. And Emilson's thesis The desirable child: education expressed in everyday communication documents between teachers and children in preschool. The result that I have come up with after putting myself into different perspectives, read and reflected on the dilemma is that Today I understand the importance of us thinking through and conducting a dialogue about how we can create an understanding of children's inequality and their abilities. But also how complex the work with values and norms is. But that just by taking time to reflect and say to each other can still create an understanding of how we think and why. Collegial reflection is therefore important.Denna essä tar upp hur vi kan se på barns olikheter och skapa ett förhållningssätt genom interkulturalitet som metod. I essän belyses vikten av kollegial reflektion, men även den individuella reflektionen och att det är en nödvändighet för att skapa en gemensam samsyn i hur vi ska arbeta med barn som har ett avvikande beteendemönster. I essän beskrivs två olika händelser där personal från andra avdelningar agerar på ett sådant sätt att jag reagerar över deras förhållningssätt gentemot barn som har ett avvikande beteende alt. en funktionsvariation. Men dilemmat i händelsen är även en icke handling från mig, då jag känner att jag inte agerar på ett sådant sätt som jag borde, vilket väcker frågor inom mig, över vad är det som hindrar mig? och hur kommer det sig att vi ser på barns olikheter så olika? Med hjälp av litteratur som gav möjlighet till reflektion över hur ett interkulturellt förhållningssätt kan skapas och förståelse för intersubjektivitetens betydelse i relationer, har jag fått en större förståelse för hur jag borde agera i framtiden. Litteraturen jag använt mig främst av är artiklar som är skrivna på uppdrag av Skolverket, Emilson, Lahdenperä, Edfeldt samt Brodin och Hylander som beskriver Daniel Sterns metod om intersubjektivitet. Samt Emilsons avhandling Det önskvärda barnet: fostran uttryckt i vardagliga kommunikationshandlingar mellan lärare och barn i förskolan. Resultatet som jag har kommit fram till efter att ha satt mig in i olika perspektiv, läst och reflekterat över dilemmat är att jag idag förstår vikten av att vi tänker igenom och för en dialog om hur vi kan skapa en förståelse för barns olikhet och deras förmågor. Men även hur komplext arbetet med värderingar och normer är. Men att just genom att ta tid för att reflektera och säga till varandra ändå kan skapa en förståelse för hur vi tänker och varför. Därför är det viktigt med kollegial reflektion