Miljöns betydelse för aktivitetsengagemang inom psykiatrisk och rättspsykiatrisk vård

Bakgrund: Miljön inom den psykiatriska och rättspsykiatriska vården är komplex och har visat sig ha betydelse för patientens aktivitetsengagemang och den psykiatriska behandlingen. Arbetsterapeuter har kunskap om hur individens aktivitetsengagemang påverkas i olika miljöer och en kartläggning av miljöns betydelse ansågs därför relevant ur ett arbetsterapiperspektiv. Detta för att bidra till aktivitetsengagemang och främja livskvalitén för patienter som vårdas inom denna specifika vårdkontext. Studien grundar sig i den arbetsterapeutiska modellen CMOP-E som illustrerar förhållandet mellan person, aktivitet och miljö. Syfte: Syftet är att kartlägga miljöns betydelse för aktivitetsengagemang för patienter inom psykiatrisk och rättspsykiatrisk vård. Metod: Litteraturöversikt med en deduktiv ansats baseras på 12 vetenskapliga artiklar hämtade från databaserna PsycINFO och Cinahl. Analysen grundas i den befintliga modellen CMOP-E och teman benämns därefter: miljön inom psykiatrisk och rättspsykiatrisk vård, miljöns betydelse för personen och miljöns betydelse för aktivitet. Resultat: Utifrån CMOP-E modellen kunde positiva- och negativa miljöaspekter som har betydelse för aktivitetsengagemang identifieras. Personalens arbetssätt och stöd gentemot patienterna samt aktiviteter som bidrog till sociala sammanhang betraktas som positiva aspekter. Negativa miljöaspekter som framträdde var den strikta miljön, begränsat med resurser och utrymmen för patienterna samt få aktivitetstillfällen. Slutsats: Litteraturöversikten ger en insikt i vilken betydelse miljön har på person och aktivitet samt för aktivitetsengagemang. Författarna vill med studien belysa att det finns positiva aspekter att ta vara på för arbetsterapeuter som arbetar inom psykiatrisk och rättspsykiatrisk vård vilket kan leda till ökat aktivitetsengagemang och livskvalitet för individen