En våt klimatåtgärd - möjligheter och konflikter med återvätning av dikade skogbeklädda torvmarker för att minska klimatpåverkan

Peatlands store substantial amounts of carbon. When drainage of these areas occurs in order to use for practices such as forestry, greenhouse gases (GHG) will be emitted which will enhance climate change. The aim of this study was to explore whether rewetting of drained forest covered peatlands can reduce its impact on climate and which conflicts with forestry this can lead to. As a case study, the potential for reducing GHG emissions by rewetting of forest covered peatlands in Lund municipality was assessed. Through a literature review, this study shows that rewetting of peatlands drained for forestry is a feasible measure for climate mitigation. However, to achieve a successful result the local conditions have to be considered, such as hydrology, vegetation and soil properties. Furthermore, if rewetting is implemented a conflict with forestry can emerge as the increased water table will reduce forest production if the tree species are not adapted to a wet environment. One solution presented in this study was the practice of cultivation on wet peatlands, paludiculture. In the case study, a mapping was conducted in ArcGIS to present areas of interest for rewetting within Lund municipality. The result indicates that GHG emissions would decrease with this measure. In conclusion, regarding rewetting it is essential to consider what the site is naturally most suitable for in order to optimize its ecosystem services. Rewetting is a climate mitigation action but as it may interfere with forestry, economic and social aspects should be considered to create a sustainable long-term plan.Dikade skogsmarker skapar stora växthusgasutsläpp - är återvätning en lösning? Skogen tar upp väsentliga mängder koldioxid vilket spelar en betydande roll för att mildra den pågående globala uppvärmningen. Dock har det visat sig att vissa skogsmarker kan ge upphov till stora växthusgasutsläpp - det finns ungefär 1 miljon hektar skogsmark på dikade torvmarker i Sverige som släpper ut 7-10 miljoner ton CO2- ekvivalenter per år, vilket motsvarar utsläppen från svensk biltrafik år 2018! Dikade skogbeklädda torvmarker utgör alltså en betydande källa till växthusgaser och därmed uppstår frågan: Hur kan klimatpåverkan från dessa marker minska? En metod är att höja vattennivån i torvmarken, s.k. återvätning, men fungerar det? Hur påverkas skogsbruket om dikade skogbeklädda torvmarker återväts? Dessa frågor har besvarats i denna studie genom att sammanställa studier inom detta området med fokus på dikade skogbeklädda torvmarker och dess klimatpåverkan. Torvmarker är en typ av våtmark där kol från dött organiskt material har lagrats i marken i form av torv. Omfattande dränering av torvmarker har utförts i Sverige sedan 1800-talet för att öka skogsproduktionen på marker som tidigare har varit för blöta för att odla exempelvis gran. Dränering skapar nämligen större syretillgång i marken vilket stimulerar trädens tillväxt. I samband med detta skapas dock koldioxidutsläpp då mikroorganismer bryter ner torv som finns lagrad i torvmarken. Är marken näringsrik kan även en annan växthusgas, lustgas (dikväveoxid), produceras. Resultatet av denna studie visar att återvätning kan minska växthusgasutsläppen från dränerade skogbeklädda torvmarker, trots att utsläpp av en tredje växthusgas, metan, ökar då marken blir vattenmättad och syretillgången minskar. Det kan vara komplicerat att få ett lyckat resultat av återvätning eftersom faktorer som vattennivå, näringsstatus, vegetation och klimat har väsentlig inverkan. Hur stora åtgärder som krävs varierar från fall till fall, men mycket tyder på att återvätning är en kostnadseffektiv åtgärd för att minska växthusgasutsläpp och som dessutom kan skapa synergier med andra ekosystemtjänster. Vidare kan konflikter med skogsbruk uppstå då återvätning kan hämma skogsproduktionen om trädarten inte trivs i våt miljö. Därmed kan återvätning leda till ekonomisk förlust för skogsägaren. Ur ett klimatperspektiv finns det argument för att all skogsproduktion är bra för klimatet eftersom produkterna kan ersätta fossila material, men starka argument finns även för att skogsprodukter från just dränerade torvmarker är negativt för klimatet. Detta eftersom de produceras tack vare dränering, vilket stimulerar nedbrytning av torv som i sin tur genererar koldioxidutsläpp som annars inte skulle ha skapats. En potentiell metod för att kombinera produktion och återvätning är paludikultur, odling på våt torvmark. Detta arbete har genomförts i samarbete med Lunds kommun, därav har en fallstudie utförts för att undersöka potentialen för att minska växthusgasutsläpp genom återvätning inom kommunen. Resultatet visade att återvätning av kommunens 195 hektar torra skogbeklädda torvmarker skulle bidra med en minskning av växthusgasutsläpp med 20-55%. I en kommun med låg andel skogsmark blir inte växthusgasutsläppen enorma, men en sådan åtgärd skulle kunna optimera kommunens möjligheter att nå deras klimatmål om att ha nära noll växthusgasutsläpp vid år 2050. Det är viktigt att begränsa ny dränering av torvmarker och hantera de som finns idag för att mildra den globala uppvärmningen. Det finns flera utmaningar och lokala förhållanden att hantera vid implementering av återvätning likväl paludikultur, men mycket tyder på att dessa är lovande metoder inom klimatarbetet för Lunds kommun såväl som för Sverige