Metoder hur man stöder flerspråkiga barns finska och det egna modersmålets språkutveckling i förskoleundervisningen

Syftet med denna pro gradu-avhandling är att ge ett exempel hur man kan stöda flerspråkiga barns språkutveckling i förskoleundervisningen. Jag undersöker vilka metoder förskolans personal använder för att stöda barnens finska språkutveckling samt utvecklingen av barnets egna modersmål. I avhandlingen betraktas också nationella planen för småbarnspedagogik, läroplanen för förskolan och läroplanen för grundskolan. I avhandlingen beaktas också den lokala läroplanen för förskolan i Åbo samt läroplanen för undervisning som förbereder förskoleundervisning och grundläggande utbildning och dess lokala version. Avhandlingen är tvådelad. I första delen betraktas de olika läroplanerna och hur flerspråkighet, mångkulturalism, språkmedvetenhet och personer med invandrarbakgrund tas i beaktande. Planerna bildar både ett kontinuum och en hierarki och därför är det nödvändigt att betrakta dem alla för att förstå helheten och för att få en bild hur viktiga dessa saker är i de nuvarande läroplanerna. Från småbarnspedagogiken till förskolan och därifrån vidare till grundskolan bildas ett kontinuum och det syns även i läroplanerna. En hierarki bildas när förskolans personal följer den nationella läroplanen och den lokala läroplanen, som kommunen har gjort för att bättre tjäna det lokala skolväsendet. Varje förskola kan också ha en egen läroplan specifik just för dem, men den är inte nödvändig. Varje barn har också en egen plan i vilken kan till exempel rekommenderas att barnet är i behov av specifikt stöd. Ovanför alla planer står dock Finlands lag beträffande småbarnspedagogik och grundläggande utbildning. Avhandlingens andra del är en fallstudie och består av intervjuer och observationer. Jag besökte en finskspråkig mångkulturell förskola i Åbo trakten. Där observerade och intervjuade jag den ena av gruppens två småbarnspedagoger samt gruppens lärare för förberedande undervisning. Syftet var att få reda på vilka metoder pedagogerna använder för att stöda barnens språkutveckling och språkmedvetenhet. Som metod använde jag temaintervju och fri observation. Intervjun och observationen stödde väl varandra. Läroplanerna betraktades alltså för att ge en bild av vad förskolan förväntas göra och observationerna samt intervjuerna gav en bild av hur läroplanerna kan förverkligas i verkligheten. Det finns relativt lite vetenskaplig undersökning om flerspråkighet och språkmedvetenhet gjorda inom småbarnspedagogik och speciellt inom förskolan. Avhandlingen baserar sig främst på tidigare pro gradu-avhandlingar och examensarbeten, till exempel Korpela och Lempinen (2017), Seppänen (2015) och Torvi (2016) men också artiklar till exempel från guiden Lapsi ja kieli. Kielellinen kehittyminen varhaiskasvatuksessa (Nurmilaakso & Välimäki 2011). I läroplanerna framkom det att språkmedvetenhet, flerspråkighet och mångkulturalism tas väl i beaktande. En del av verksamhetskulturen är att ta i beaktandet barnens språkliga och kulturella bakgrund. Samma insikter syns också i kapitlen och delkapitlen: Mångsidig kompetens i förskoleundervisningen, Värdegrunder och i Gemensamma mål för undervisningen och lärområden. I kapitlet Gemensamma mål för undervisningen och lärområden finns lärområdet Språkets rika värld där det beskrivs hur viktigt språket är och hur det lärs och tas i beaktandet. Förskolan och grundskolan har dessutom ett skilt kapitel Specifika frågor angående språk och kultur där det gås noggrannare igenom språk- och kulturrelaterade frågor. (Opetushallitus 2014; Opetushallitus 2016; Opetushallitus 2018.) För att beakta barnens flerspråkiga och mångkulturella bakgrund och stöda deras språkutveckling utnyttjade förskolan flera metoder. Både småbarnspedagogen och läraren för förberedande undervisning påpekade hur viktigt det är att utveckla barnens ordförråd. Förskolans läroplan och de intervjuade lärarna säger att det är viktigt att minnas att de själva är språkliga modeller för barnen. Personalen använder bland annat rikt men tydligt språk med barnen och beskriver vad de gör. I observationerna framkom det också att fullvuxna saktar ner taltempot när de tar upp nya ord med barnen samt spjälkar upp ordet i minder delar, till exempel enligt varje fon. Ordförrådet utvecklas bäst med övning och upprepning och morgoncirkeln är ett ypperligt exempel på upprepning. Under morgoncirkeln övade barnen kalendertermer, som till exempel dag, månad och år samt årstid. Gruppen hade till förfogande en smarttavla och med hjälp av den var det lätt att utveckla innehållet med olika visuella stöd. Årstiderna var till exempel skrivna med olika färger. Spel av olika slag var också behändiga hjälpmedel att utveckla språket. Gruppen hade några pekplattor till förfogande och med dem kunde barnen spela olika spel som utvecklar språket. Vissa av spelen var till och med gjorda för flerspråkiga barn eller barn med invandrarbakgrund, till exempel ”Ekapeli Maahanmuuttaja”. Kortspel av olika slag var också i flitig användning. Barnen som gick den förberedande undervisningen gick igenom samma saker som den ”vanliga” gruppen, men med speciell tanke på det finska språket. Ansvaret för barnens modersmåls inlärning är i huvudsak föräldrarnas, men i förskolan övas också språket. Biblioteket har sagoböcker på flera olika språk och barnen kan till exempel läsa boken först på sitt eget modersmål hemma tillsammans med föräldrarna och sedan kan samma bok läsas på finska i gruppen. Barnens språkliga och kulturella bakgrund är en naturlig del av gruppen och vardagen. Gruppens fullvuxna kan till exempel be alla barnen räkna till tio på sitt eget språk eller fråga hur barnet skulle säga någonting på hens egna modersmål. Barnen frågar om de inte kommer på något ord och fullvuxna korrigerar smidigt barnens fel med att upprepa ordet eller meningen korrekt. Språkmiljön är en viktig del av en välkomnande och varm stämning. Gruppen hade till exempel hängt upp i tamburen för dem viktiga flaggor. Vid barnens egna fack fanns det också en bild på de flaggor vars språk barnet talar. Småbarnspedagogen berättade att hon lärt sig säga till exempel tack och god morgon på barnens egna modersmål. Det finns fler handböcker fulla med tips om hur man kan stöda barnets språkutveckling och flerspråkig identitet (se till exempel Vanda stads Kieli- ja kulttuuritietoisen varhaiskasvatuksen käsikirja eller Åbo stads Turun kieli- ja kulttuuritietoinen varhaiskasvatus). Småbarnspedagogerna måste själv vara både kritiska och kreativa samt välja de tips som passar deras grupp bäst. En positiv och uppmuntrande attityd med barnen och hens familj och för jobbet är också essentiellt