What comes after postmodernism? : A political analysis of hypermodernism and metamodernism.

The purpose of this study is to analyze today's political development from a hypermodern and metamodern perspective. The starting point has been to answer the question of what comes after postmodernism and the ambition has been to contribute to an increased understanding of the contemporary world. The theoretical approach is based on a social constructivist and evolutionary biological perspective. The method is multidisciplinary and based in discourse analysis and memetics. A broad text definition has formed the basis for the selection of the materials of the study. A text is seen as a web of meaning and both literary works, internet videos and podcasts have been used as a source of information. The results show that it is not clear if hypermodernism or metamodernism will be the dominant paradigm in the future. On the contrary, this study points to the conclusion that hypermodernism can lead to unsustainable social development because of increased mental illnesses and escalated climate change. However, it also suggests that metamodernism can contribute to a constructive development by creating reconciliation and understanding between different perspectives. In this way, today's increasing polarization can be counteracted. This essay also shows that the present is characterized by a strong will to explain the world in grand meta-narratives. New political conflicts have been erupting and many traditional dichotomies have been erased, as Internet has changed the conditions for human organization and communication. At the same time a vacuum has been created because neither the modern nor the postmodern ideas succeed to take a hegemonic grasp of the contemporary. Nor do they seem to be able to establish a sufficiently credible basis for the future. This means that we have ended up in a situation where different memes deconstruct each other without creating a base for a new ground. Postmodernism deconstructs modernism while new movements deconstruct postmodernism. One consequence of this is that the contemporary world is increasingly characterized by uncertainty, confusion and fear. All of these factors indicate that society is currently changing from one paradigm to another. However, it is not yet clear what the new paradigm will be.Syftet med denna studie är att analysera dagens politiska utveckling utifrån ett hypermodernt och metamodernt perspektiv. Utgångspunkten har varit att svara på frågan vad som kommer efter postmodernismen och förhoppningen är att denna uppsats ska bidra med en ökad förståelse för vår samtid. Den teoretiska ansatsen är grundad i ett socialkonstruktivistiskt och evolutionsbiologiskt perspektiv. Metoden är tvärvetenskaplig och baseras i diskursanalys och memetik. En bred textdefinition har legat till grund för urvalet av material. En text ses som en väv av mening och både litterära verk, internetvideos och podcasts har använts som underlag i denna undersökning. Denna studie visar att det har uppstått ett vakuum i dagens samhälle där inga idéströmningar lyckas ta ett hegemoniskt grepp om samtiden och etablera en trovärdig grund för framtiden. Olika idéströmningar underminerar varandra utan att etablera något nytt. Postmodernismen dekonstruerar modernismen samtidigt som nya rörelser dekonstruerar postmodernismen. En konsekvens av detta är att allt fler människor känner sig osäkra, förvirrade och rädda. Resultatet från denna studie visar att det än så länge inte är uppenbart ifall hypermodernismen eller metamodernismen kommer att utvecklas till att bli ett dominerande paradigm framöver. Tvärtom pekar denna undersökning på att hypermodernismen kan leda till en ohållbar samhällsutveckling där den psykiska ohälsan ökar och klimatförändringarna eskalerar. Metamodernismen kan möjligtvis bidra till en konstruktiv utveckling genom att skapa försoning och förståelse mellan olika perspektiv. På så sätt kan dagens ökande polarisering motverkas. Denna uppsats har även kommit fram till att de stora berättelsernas död som har präglat postmodernismen har bytts ut till en stark vilja att förklara världen i stora metaberättelser. Dessutom har nya politiska konfliktlinjer skapats och många traditionella dikotomier suddats ut i takt med att internet har förändrat förutsättningarna för mänsklig organisering och kommunikation. Alla dessa faktorer pekar på att samhället just nu befinner sig i ett skifte från ett paradigm till ett annat. Än så länge är det dock inte tydligt vad detta nya paradigm är