Taxonomy for sustainable investments : A critical review of the proposed taxonomy regulation focusing on financial market participants’ lack of access to information required by the regulation

Sedan industrialismens framfart har den globala uppvärmningen inneburit en genomsnittlig värmeökning på 1,1 +/- 0,1 grader. Det har även genom undersökningar klargjorts att klimatförändringarna har intensifierats under de senaste åren. I syfte att motverka klimatförändringarna, samt med en målsättning att hålla den globala uppvärmningen långt under två grader, förhandlades Parisavtalet fram som ett tillägg till FN:s klimatkonvention. För att nå de mål som fastställs i Parisavtalet identifierades dock ett behov av mer hållbart investerat privat kapital. Den av EU-kommissionen föreslagna taxonomiförordningen är det verktyg som är ämnat att möjliggöra ökningen av hållbart investerat privat kapital. Genom att i förordningen definiera hållbara ekonomiska aktiviteter, samt genom att ställa krav på finansmarknadsaktörer att lämna information om hållbarheten i finansiella produkter, är förhoppningen att mer privat kapital ska finansiera verksamheter och projekt som bedrivs på ett hållbart sätt. För att finansmarknadsaktörer ska kunna avgöra huruvida ett företags ekonomiska aktiviteter är hållbara eller inte krävs dock tillgång till information som normalt sett inte offentliggörs av företag idag. Till följd av den identifierade informationsbristen bemöttes det ursprunliga taxonomiförordningsförslaget med viss kritik. I syfte att förhindra de praktiska problem som informationsbristen riskerade att resultera i, reviderades därför det ursprungliga förordningsförslaget till att innefatta obligatoriska krav för företag av en viss storlek att rapportera taxonominödvändig information. Utöver det rapporteringskrav som stadgats, förs för närvarande även diskussioner om huruvida transparensen av företags hållbarhetsuppgifter bör utökas ytterligare genom revideringar av hållbarhetsredovisningsdirektivet. Efter en granskning av de lösningar som hittills företagits eller initierats på EU-rättslig nivå, kan konstateras att det obligatoriska rapporteringskrav som tillagts i taxonomiförordningen utgör en skälig och nödvändig åtgärd. Trots införandet av rapporteringskravet kvarstår dock viss problematik beträffande tillgängligheten och kvaliteten av företags hållbarhetsinformation. Bland annat finns ett behov av tydligare regler avseende var informationen ska offentliggöras. Det kan därutöver konstateras att bristen på kontrollmekanismer avseende den information som ska rapporteras enligt taxonomiförordningen riskerar att hindra regleringens syften, och bör prioriteras vid en eventuell revidering av hållbarhetsredovisningsdirektivet