Dialektblandning i medelnorskan : Språket i de norska landsvist- och gridsbreven 1345-1567

I det norska diplommaterialet är de såkallade landsvist- och gridsbreven bland de mest formelfasta brevtyperna, och de som allra längst bevarar gammelnorska språkdrag i medelnorsk och tidig nynorsk tid. Jag har studerat 37 landsvist- och gridsbrev författade vid kungskansliet i Oslo 1345 – 1567, med sikte på att studera utvecklingen i språkformen och i brevformulärerna. Min hypotes är att utvecklingen i brevspråket visar på språklig diffusion och dialektblandning, något som jag beskriver med hjälp av dialektologisk teori (Peter Trudgill (1986): Dialects in contact) och historisk sociolingvistik (Suzanne Romaine (1982): Socio-historical linguistics). Arbetet har styrts av två målsättningar. För det första vill jag utforska hur man kan närma sig ett äldre skriftligt material med sociolingvistiska frågeställningar. Min andra avsikt är att reda ut vilken kunskap om den omgivande språkliga kulturen man kan härleda ur brevformulärernas utveckling den tidsperiod mitt material täcker. Jag söker att demonstrera hur den skriftspråkliga utvecklingen uppvisar förändringsprocesser som är analogiska till dem vi känner till i dialektkontaktssituationer i nyare talspråk. Dessutom argumenterar jag för att den språkliga utvecklingen i breven – som kännetecknas såväl av ökad formvariation som språklig och textuell förenkling och utjämning – tyder på en diffusion av det medelskandinaviska språkrummet, i enlighet med begreppsbruket hos Le Page & Tabouret-Keller (1985) i boken Acts of identity