Kan kombinationsterapi CTLA-4 hämmare ipilimumab och PD-1 hämmare nivolumab eller pembrolizumab ge en bättre behandlingseffekt mot malignt melanom?

Malignt melanom är den tredje vanligaste cancersjukdomen i Sverige och drabbar både kvinnor och män. Det kännetecknas av en växande mörk fläck större än 5 mm som oftast uppstår i befintliga nevi, dock kan det även börja som ny förändring i huden. Malignt melanom bör misstänkas om gamla nevi ändrar storlek, form, växer snabbt, kliar och blöder. Den vanligaste formen är ytligt spridande malignt melanom som botas med kirurgi. Om tumören inte opereras bort, kan den med tiden sträcka sig ner i huden och ge metastaser. Behandlingen av melanom som spridit sig beror på i vilket stadie (I-IV) tumören befinner sig, där stadie IV är det allvarligaste. Prognosen vid malignt melanom har länge varit dålig men nu finns det immunterapi som ger bättre totalöverlevnad (OS) och en längre progressionsfri överlevnad (PFS). CTLA-4-hämmare, ipilimumab och PD-1-hämmare, nivolumab alternativt pembrolizumab är T-cellsaktivernade antikroppar som används vid melanombehandling. Syftet med detta arbete var att undersöka vilken behandling som ger bättre klinisk nytta med avseende på bättre OS och längre PFS hos patienter med malignt melanom, om behandling med ipilimumab som monoterapi eller i kombination med nivolumab eller pembrolizumab är att föredra? Detta är en litteraturstudie där fem artiklar om effekten av ipilimumab som monoterapi samt i kombination med nivolumab eller pembrolizumab ensamt analyseras. Alla fem studier hämtades från Pubmed. Patienter som fick kombinationsbehandlig av ipilimumab + novilimumab fick en bättre OS och en längre PFS jämfört med patienter som fick ipilimumab som monoterapi. Efter en medianuppföljningstid på 3 år var median PFS 2,9 månader (95% konfidensintervall (CI), 2,8 – 3,2) för ipilimumabgruppen jämfört med 11,5 månader (95% CI, 8,7 – 19,3, p <0,001) i ipilimumab+nivolumabgruppen. Det var 34% patienter som överlevde efter tre år med ipilimumab ensamt jämfört med 58% med kombinationsbehandling. Kombinationsbehandling gav bättre effekt på OS och PFS men på bekostnad av flera toxiska, behandlingsrelaterade biverkningar. Det behövs mer forskning kring dessa läkemedel för att hitta biomarkörer och för att minska biverkningarna