Högläsning i förskolan

Abstract Syftet för studien var att undersöka hur förskollärare använder högläsning och dess betydelse för barnets språkutveckling. De forskningsfrågor som studien grundats på är; • Hur beskriver förskollärarna högläsningstillfällena i förskolan? • Hur uppfattar förskollärarna läsningens betydelse för barns språkutveckling? Metoden som användes i studien var kvalitativ forskningsmetod för att skapa kunskap om hur förskollärare arbetar med högläsning i förskolan. Det empiriska materialet samlades in genom intervjuer som gjordes med fem förskollärare från fyra olika förskolor. Resultatet av studien visar att högläsning förekommer varje dag, samt att förskollärarnas svar är överens med att högläsning stärker barnens språkutveckling. Alla förskollärare tycker att det är en fördel att högläsa i mindre grupper, det för att alla barn får komma till tals. I resultatet visar det att förskollärarna kan se ett samband att högläsning kan hjälpa barnen med deras språkutveckling. Pedagogernas syn på högläsning har koppling till Vygotskijs begrepp mediering och proximala utvecklingszonen, som är två viktiga begrepp utifrån sociokulturella teori. Därför användes de två begreppen som analysverktyg när empirin skulle analyseras