Don Quixote complex and investigations into fictionality

The doctoral dissertation The Don Quixote Complex and Investigations into Fictionality is based on the notion of mutable identity: The impulse that if I were another, the work I create would also be other. During my research I have experimented with conveying a fictional character as my colleague and introduced that we together have created the art productions that are part of this dissertation. This is to say that the point of departure has been to render a real character and that the idea of fiction as a potential is my basic supposition. The character Andrea Meinin Bück and the artist Lena Séraphin consolidate their collaboration on the framing story The Don Quixote Complex. We experiment with displaying photographs from military archives within the context of an artistic statement in order to avoid a presentation that rewards expressions of absolute power. In my artistic practice I process fictionality as spatial rendition and fictionality unfolds as a critical praxis in conjunction with the formulation of a problem in this research. Visiting the Finnish Defence Forces image-archive engendered another experience of mutable identity. The sensation of visually induced polarization gave rise to the research questions: ”How can the photograph of a march-past in Hangö, on the second of June 1943, be shown without elevating and reproducing fascist enthusiasm?”, ”How can the photograph of the march-past be shown without shoring up a prescriptive nationalist historical narrative?”, ”How can the photograph be presented so that it is made topical in a personal sphere?” and ”How can the photograph be presented without a simple and unambiguous repudiation?” The Don Quixote Complex and Investigations into Fictionality is an artistic and practice-led study, and during my research I have assumed writing, reading, and visual conception as my methods. In other words I have considered solutions that stem from an artistic practice and read with the intention of exploring plural identities. With the writing I navi-gate a meta-theoretical space and advance essays without claiming logical chronology, however I do claim writing as a performative practice. In the essay Andrea as Andrea in Andrea Meinin Bück the collaboration with a fictional character is recounted and the exhibition Lena Séraphin, Andrea Meinin Bück & The Don Quixote Complex is analyzed on the basis of embodied visual consideration. In The Wanderers I try out distancing while writing in third person, calling myself the essayist and letting her study subjectivity in relation to alter egos and doppelgangers. In On fiction as Threat and Possibility, Don Quixotes and Bovarysm I explore privileged narratives and literary works that reassess Miguel Cervantes’ character Don Quixote. The purpose is to contextualize The Don Quixote Complex, to transform a literary figuration to a spatial rendi¬tion and show how fiction can have cognitive capacity. The Don Quixote Complex and Investigations into Fictionality strive to show the imaginary as a knowledgeable environment and affirm multiplying claims on identity.Doktorsavhandlingen Don Quijote-komplexet och laborationer i fiktionalitet utgår ifrån föränderlig identitet; reflektionen om mig som någon annan och följaktligen från att verken som jag gestaltar även de då vore andra. Under avhandlingsarbetet har jag laborerat med gestaltningen av en fiktiv karaktär som min kollega och introducerat hur vi tillsammans har skapat de konstnärliga produktionerna som ingår i denna avhandling. Utgångspunkten har alltså varit att återge en verklig karaktär och förmenandet av fiktion som möjlighet är mitt grundläggande antagande. Karaktären Andrea Meinin Bück och konstnären Lena Séraphin befäster sitt samarbete på basis av ramberättelsen Don Quijote-komplexet. Vi experimenterar med att visa fram fotografier från militära arkiv inom en konstnärlig utsaga och därmed undgå en presentation som befordrar maktfullkomliga uttryck. I min konstnärliga praktik arbetar jag med fiktionalitet såsom rumslig gestaltning och fiktionaliteten framförs som en kritisk praxis i samband med problemformuleringen i denna studie. Besöket i Försvarsmaktens bildcentral gav en annan erfarenhet visavi föränderlig identitet. Upplevelsen av en visuellt föranledd polarisering föranledde forskningsfrågorna: ”Hur kan fotografiet av en defilering i Hangö den andra juni nittonhundrafyrtiotre visas utan att upphöja och upprepa entusiasm för fascism?”, ”Hur kan fotografiet av defileringen visas utan att förstärka föreskrivande nationalistisk historieskrivning?”, ”Hur kan fotografiet presenteras så att det aktualiseras i en personlig sfär?” och ”Hur kan fotografiet presenteras utan ett enkelt och entydigt avståndstagande?” Don Quijote-komplexet och laborationer i fiktionalitet är en konstnärlig praktikdriven studie och under avhandlingsarbetet har jag utgått ifrån skrivande, läsande och visuellt skapande som metoder. Jag har med andra ord experimen¬terat med lösningar på basis av en konstnärlig praktik, och läst med föresatsen att efterforska plurala identiteter. Genom skrivandet navigerar jag i en metateoretisk rymd och framför essäer utan att göra anspråk på logisk kronologi, däremot framhåller jag skrivandet som performativ gestaltning. I essän Andrea som Andrea i Andrea Meinin Bück beskrivs samarbetet med en fiktiv karaktär och utställningen Lena Séraphin, Andrea Meinin Bück & Don Quijote-komplexet analyseras på basis av kroppsligt betraktande. I Vandrarna laborerar jag med distansering, skriver i tredje person som essäisten och låter henne utforska subjektivitet i relation till alter egon och dubbelgångare. I Om fiktion som hot och möjlighet, Don Quijotar och bovarysm behandlar jag tolkningsföreträden och litterära verk som omprövar författaren Miguel Cervantes karaktär Don Quijote. Avsikten är att kontextualisera Don Quijote-komplexet, att göra om en litterär figuration till rumslig gestaltning och visa hur fiktion föranleder kognitiv kapacitet. Don Quijote-komplexet och laborationer i fiktionalitet har syftet att visa fram det imaginära som en kunskapsskapande miljö och bekräfta mångfaldigande anspråk på identitet