Eleverna i gränslandet : En specialpedagogisk studie av pedagogiska anpassningar inom skolans undervisningskultur

Syftet med studien är att lyfta fram vilka pedagogiska anpassningar lärare gör för att nå eleverna i gränslandet mellan de båda skolformerna grundskola och grundsärskola. Metodansatsen är inspirerad av fenomenografi och den teori som arbetet vilar på är den sociokulturella teorin som Vygotskij ses som grundare för. Teorin bygger på att allt lärande sker i interaktion med andra och studien fokuserar på de delar som man kopplar ihop med specialpedagogiska skolmyndighetens, SPSM, delaktighetsmodell. Studien bygger på intervjuer där 10 lärare intervjuats med semistrukturerade frågor så att den röda tråden hålls men deras svar är deras egna utan påverkan av oss. Resultatet från intervjuerna lyfter tre områden som speciellt viktiga inom pedagogiska anpassningar: relationer, tillsammans och undervisning. I området undervisning är individualisering av materialet en av de anpassningar som samtliga lärare lyfter fram som framgångsrikt, men också att relationsbyggandet är viktigt för ett framgångsrikt lärande. Resultatet visar att individualisering är viktigt, men också att eleverna i gränslandet utvecklas av att få finnas med i ett socialt sammanhang för att nå ett lärande. En skillnad som framkom i studien mellan lärarna i de båda skolformerna är synen på eleverna i gränslandet. De intervjuade lärarna på grundskolan ser eleverna i gränslandet som att de är i behov av hjälp. De intervjuade lärarna på grundsärskolan ser eleverna i gränslandet som starka och kompetenta, som får ta eget ansvar och som behöver utmanas. Nyckelord: grundskola, grundsärskola, gränslandet, pedagogiska anpassningar, sociokulturella teorin