Polisens användning av skjutvapen - om förenligheten mellan den rättsliga och praktiska tillämpningen

The purpose of the study is to present the current regulation concerning the Swedish police’s use of firearms and thenceforth investigate whether the regulation is satisfactory or if changes are required. The legal right to use violence is stated in 10 § in the police-code, and the right to use firearms is stated in the firearm proclamation and the national police board’s regulation FAP 104-2. In order to get a comprehensive picture concerning the police’s use of firearms in practice, some preliminary investigations, practice and interviews with policemen will be presented. In addition, expositions regarding the police training is also described, in order to see how the regulations are used in the education. Furthermore a comparison is made with the Finnish regulation, to give perspective in what way police’s use of firearms can be regulated. With regard to scientists’- and jurist statements, the result expose the need to change the firearm proclamation due to its complicated and incomprehensible enunciation, which is not appropriate with regard to the quick decisions policemen must take in situations where firearms can be used. The firearm proclamation’s ambiguous configuration has resulted in a more frequent use of self- defense according to 24 ch. 1 § penal code, than the use of the legal authority to use firearms according to 2 § the firearm proclamation. In comparison with the Finnish police, a correlation is found between the reduced number of injuries and deaths, through the police use of firearms, and how often the legal authority is used. The conclusion is that the firearm proclamation should be changed with a main purpose to give general authority to use force and facilitate the judgements policemen need to take. Due to the quick escalation of criminality in Sweden, scientists’ should be open for investigating the police-code and adjust it. FAP 104-2 already changed 2016 and is currently not in need of changes.Syftet med studien är att presentera gällande regelverk beträffande den svenska polisens användning av skjutvapen och därefter undersöka om regleringen är tillfredsställande eller i behov av ändring. Den laga befogenheten att använda våld regleras i 10 § polislagen och den laga befogenheten att använda skjutvapen regleras i skjutkungörelsen och Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd, FAP 104-2. För att kunna ge en heltäckande bild av polisens användning av skjutvapen presenteras förundersökningar, rättsfall och intervjuer med poliser. Därtill kommer uppsatsen redogöra för polisutbildningens utformning i syfte att undersöka hur utbildningen efterlever gällande regelverk i praktiken. Slutligen kommer en jämförelse göras med den finska polisens befogenhet att använda skjutvapen för att ge perspektiv på hur området kan regleras. Baserat på polisforskares och juristers uttalanden visar resultatet ett behov av att ändra skjutkungörelsen. Framförallt på grund av dess komplicerade och svårbegripliga innehåll som är olämplig för de snabba beslut poliser måste ta vid bruk av skjutvapen. Vidare visar undersökningen att skjutkungörelsens komplicerade utformning resulterat i att den svenska polisen hellre skjuter i nödvärn enligt 24 kap. 1 § BrB än att använda sig av den laga befogenheten att använda skjutvapen enligt 2 § skjutkungörelsen. Vid jämförelser med den finska polisens bruk av skjutvapen kan ett samband ses mellan det minskade antalet skador och dödsfall, genom polisens användning av skjutvapen, och hur ofta den laga befogenheten används. Slutsatsen som dras är att skjutkungörelsen bör ändras i syfte att ge en mer generell befogenhet att utöva våld för att underlätta polisernas bedömningar. Angående polislagen bör forskare undersöka möjligheten att förändra den då kriminaliteten i samhället ökar i snabb takt och en reglering behövs som är anpassbar. FAP 104-2 är från 2016 och behöver av den anledningen inte ändras för tillfället