Överlåtelseförbudet i 28 § URL – Sakrättsliga och obligationsrättsliga verkningar

Upphovsrätter ger upphov till både ekonomiska och ideella rättigheter. Den ideella rätten bygger på en tanke om att upphovsmän har ett starkt personligt intresse och en koppling till sina verk. Samma tanke ligger bakom det överlåtelseförbud som finns i 28 § lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (URL). Förbudet gör det otillåtet för en förvärvare av en upphovsrätt att överlåta rätten vidare, om inte annat har avtalats om med upphovsmannen. Upphovsmännen har av lagregeln att döma ett starkt skydd som står kvar även efter att denne överlåtit rätten vidare. Frågan är vilka sakrättsliga och obligationsrättsliga verkningar förbudet faktiskt får när förvärvaren av upphovsrätten försätts i konkurs och en tredje part, borgenärerna, träder in i förhållandet. Eftersom upphovsrätter kan uppgå till stora värden är det av intresse för borgenärskollektivet att kunna dra nytta av upphovsrätter i konkursboet för att få sina fordringar betalda. Överlåtelser av upphovsrätter kan ha formen av bl.a.nat fullständiga överlåtelser av förfoganderätten eller upplåtelser av nyttjanderätten. Särskilt vid upplåtelse blir frågan om konkursboets möjlighet att träda in i det upphovsrättsliga avtalet viktig. Om konkursboet följer de krav som finns så kan detta oftast ske utan några vidare komplikationer. Träder konkursboet in i avtalet blir nästa fråga om upphovsmannen kan häva avtalet på grund av konkursen och i så fall hur länge denna hävningsrätt gäller. Enligt ordalydelsen i 28 § URL så kan inte ett konkursbo överlåta upphovsrätter som gäldenären har förvärvat utan upphovsmannens tillstånd. Om konkursboet träder in i konkursgäldenärens upphovsrättsliga avtal med upphovsmannen och överlåter rätten vidare till en tredje part så bryter konkursboet mot avtalet. Detta kan få obligationsrättsliga verkningar för konkursboet om upphovsmannen lider skada av överlåtelsen då konkursboet troligtvis blir ersättningsskyldiga gentemot upphovsmannen. Förbudets sakrättsliga verkningar är dock inte lika lätta att förutse. Ser man på situationen som att upphovsmännen och borgenärernas intresse står mot varandra så finns det inom rättskällorna argument som talar för båda sidor. 28 § URL kan ge sken av att upphovsrätten skulle vara sakrättsligt skyddad och därmed inte kunna dras in i konkursen, vilket talar för upphovsmännens intresse då de bibehåller en stark koppling till verket. Från borgenärernas perspektiv finns det stöd för att deras intresse är mest skyddsvärt och att förbudet inte har några sådana sakrättsliga verkningar. Argumenten som stöder borgenärernas intresse ger upphovsrätten en karaktär mer av en handelsvara. Även Högsta domstolen har gett uttryck för att man måste se till avtalets syfte och att det ibland får anses underförstått att upphovsrätten kommer att överlåtas vidare. Eftersom det finns starka argument på båda sidor blir det i slutändan en fråga om en intresseavvägning och rimlighetsbedömning. Om 28 § URL ger upphovsmännen ett så starkt skydd att upphovsrätter blir sakrättsligt skyddade vid konkurser så försvagas borgenärernas ställning avsevärt. Upphovsmännen har redan ett starkt skydd genom den ideella rätten och är därmed skyddade från kränkande behandling av sina verk, oavsett vem som har äganderätten för verket. Det går därför att argumentera att sådana verkningar av 28 § URL skulle vara orimliga i förhållande till borgenärerna. Det som talar för upphovsmännen är att lagstiftaren var väldigt tydlig med att man ville förstärka det ideella och personliga skyddet vid framtagningen av den upphovsrättsliga lagstiftningen. Trots att förbudet är en lagregel så blir kanske den rimligaste lösningen vid en intresseavvägning att förbudet inte får några sakrättsliga verkningar gentemot tredje man.Copyright is composed of two rights, the economic and moral rights. The moral rights are built on the thoughts that the creator of the copyright has a strong personal interest and a connection to its creation. It is the same thoughts that are behind the transfer prohibition in 28 § lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (URL). The prohibition makes it illicit for the assignee of a copyright protected creation to transfer the copyright onwards, if nothing else is said in an agreement with the creator. The creators have a strong protection through the article, a protection that continues even after the copyright have been transferred. The question is which impact the prohibition has in terms of the law of obligations and property law when the assignee of the copyright is declared bankrupt and a third part, the creditors, enters the situation. Copyrights can amount to great values and it's in the creditors interest to be able to benefit from the copyrights in the bankruptcy estate and further on get paid for their claims. Transfers of copyrights can be both wholly with full economic rights and partially with a right to use the copyright for a certain time or purpose. The question about a bankruptcy estates opportunity to enter the agreement becomes especially important in the latter form of transfers. If the bankruptcy estate does what's required from it then there are usually no complications in entering the transfer agreement. When the bankruptcy estate enters the agreement the next question is whether the creator can revoke the agreement just because of the bankruptcy and if so, for how long is the right to revoke valid. According to the wording in the article a bankruptcy estate cannot transfer copyrights without the creator's approval. If the bankruptcy estate enters the copyright agreement with the creator and transfer the right to a third part, the bankruptcy estate breaches the agreement. If the creator suffers any injury due to the breach, the bankruptcy estate will probably be obligated to indemnify the injuries according to the law of obligations. The prohibition's impacts in terms of property law are not that easy to foresee. If you look at the situation as two opposite side against each other with the creators' interest on one side and the creditors' interest on the other you can find arguments for both sides in the sources of law. 28 § URL can give the impression of making the copyright protected according to property law, an argument for the copyrighters as their personal connection to the copyright will stay strong. On the other hand there are arguments that claims the creditors' interest to be the most protect worthy and that the prohibition doesn’t have that impact in terms of property law. The arguments on the creditors side give the copyright characteristics more alike an article of commerce. Even the Swedish Supreme Court have expressed that one must look at the purpose of the agreement and that it sometimes implies that the copyright will be transferred to a third part from the assignee. There are strong arguments for both sides and in the end it becomes a question of which interest that should get the strongest protection. If 28 § URL gives the creators such a strong protection in terms of property law in situations of bankruptcy, the creditors status will be considerably reduced. The creators already have a strong protection through the moral rights and are therefor protected against slanderous treatment of their work, despite who has the ownership of the copyright. With consideration to that fact one can make the argument that the impact of 28 § URL could not be of such proportions as it would be unreasonable for the creditors. One thing that speaks for the creators’ side is that the legislator explicitly expressed in the legislative history that he wanted to give the creators a stronger protection through the moral rights. Maybe the most reasonable solution is that the transfer prohibition does not give the copyright a protection in terms of property law against a third part, despite the fact that the prohibition is laid down in law