Bolagsledningens ansvar – ett problem i svenska aktiebolag? Styrelseledamöternas och verkställande direktörs skadeståndsansvar gentemot aktiebolaget

De senaste 70 åren har regleringen avseende det personliga skadeståndsansvaret för styrelsen gentemot aktiebolaget i princip varit densamma. I takt med att samhället utvecklas ändras också förutsättningarna för aktiebolagen. Denna uppsats tar sikte på styrelseledamöters och den verkställande direktörens ansvar gentemot bolaget enligt 29 kap. 1 § 1p. Aktiebolagslagen (2005:551) (”ABL”), s.k. internt skadeståndsansvar. En grundläggande processrättslig förutsättning för att en skadeståndstalan ska kunna väckas är att bolagsstämman behandlat frågan avseende ansvarsfrihet. Enligt ABL är beslutet om att bevilja eller vägra ansvarsfrihet ett obligatoriskt moment på den ordinarie bolagstämman. För att den berörda organledamoten ska kunna åläggas skadeståndsansvar är huvudregeln att denne också har vägrats ansvarsfrihet. Uppsatsen visar dock på att det trots beviljad ansvarsfrihet finns möjlighet att med stöd av något av lagens flera undantag trots detta väcka talan. Att en organledamot blir beviljad ansvarsfrihet innebär alltså ingen garanti för att skadeståndsanspråk inte kommer att riktas mot denne. Syftet med bestämmelserna avseende det interna aktiebolagsrättsliga skadeståndet kan ses som såväl preventivt som reparativt. Det finns dock inget mätbart stöd för den preventiva delen av syftet med skadeståndet - förutom att det rimligen torde verka avskräckande. I det fall bolagen tecknat ansvarsförsäkringar för organledamöterna innebär detta att organledamöterna inte personligen behöver stå för eventuella ersättningsbelopp. Vidare är processer rörande aktiebolagsrättsligt skadeståndsansvar för bolagsledningen är inte särskilt vanliga. Det har visat sig vara både dyrt och svårt att föra en talan om skadestånd för bolaget. Än mindre vanligt är det att en minoritet för en talan för aktiebolagets räkning. Detta innebär oftast ett alltför stort ekonomiskt risktagande för minoriteten. Vidare vill större aktiebolag heller inte ådra sig negativ publicitet genom att offentligt påvisa missförhållanden inom den egna ledningen. Denna fråga är med hänsyn till ABL mycket problematisk, då ABL:s regler inte får dess tilltänkta syfte. Vidare minskar även förtroendet för näringslivet i det fall det uppdagas missförhållanden i aktiebolags ledningsorgan utan att någon hålls ansvarig. Det kan också i sammanhanget diskuteras huruvida sociala förhållanden har en inverkan på såväl det rutinmässiga beviljandet av ansvarsfrihet som oviljan att föra en intern talan om skadestånd mot bolagens organledamöter. Mot bakgrund av att en styrelseledamot normalt sett har begränsade tillgångar är bruket av ansvarsförsäkringar en möjlig lösning. För att det skall finnas ett förtroende för aktiemarknaden och en respekt för lagstiftningen torde det krävas att företagsledare som allvarligt felat också får ansvara för detta.For the last 70 years the regulation of personal liability for damages regarding boards and CEO’s in their relation to their companies have not substantially changed in Swedish law. This thesis focuses on the accountability of board members and the CEO towards companies according to Chapter 29 1 § 1p. Companies Act (2055:551) (”ABL”), so-called internal liability for damages, (Sw: internt skadeståndsansvar). A fundamental procedural prerequisite for an action for damages is that the annual meeting of shareholders addressed the issue of discharge. According to the ABL, the decision whether to grant or refuse discharge is a compulsory part of the annual general meeting. To impose liability on the board member concerned the main rule is that he/she also has been refused discharge. The thesis shows that despite granted discharge it is with the support of some of the law's many exceptions possible to initiate a process. That a board member or a CEO is granted discharge offers no guarantee against damage claims not being made against him. The purpose of the provisions relating to the internal company law damages can be seen as preventive as well as reparative. However, there is no measurable support for the preventive part of the purpose of the damages - except that it is reasonably likely to act as a deterrent. In the event that the companies have signed liability insurance for board members, this means that the board members do not personally have to take any personal financial risk. Processes concerning legal liability of the company management under the Companies Act are not common. It has proved to be both expensive and difficult for the company to bring an action for damages. Even less common is that a minority initiate an action on the company's behalf. This usually involves an excessive financial risk for the minority interest. Furthermore, companies do not want to incur negative publicity by publicly demonstrating grievances within their own management. This issue is very problematic in terms of ABL, since the ABL's regulations do not live up to its intended purpose. Further it also reduces the confidence of the business community in case anomalies are discovered in the company's management without anyone held responsible. In this context it can also be discussed whether social conditions have an impact on both the routine discharge and the unwillingness to engage in internal action for damages against the companies' representatives. Given that a board member usually has limited resources the use of liability insurance is a possible solution. To uphold confidence in the stock market and respect for the law it might be necessary that business leaders that seriously err also are held accountable for this