När är det tillräckligt ömmande? En utredning om särskilt ömmande omständigheter i utlänningslagen ur ett barnrättsperspektiv

Sedan 2005 har uppehållstillstånd beviljats en utlänning om det vid en samlad bedömning av utlänningens situation föreligger sådana synnerligen ömmande omständigheter att han eller hon bör tillåtas stanna i Sverige. I juli 2014 trädde en bestämmelse i kraft som stadgar att barn kan få stanna i Sverige om det föreligger särskilt ömmande omständigheter. Uppsatsens syfte är att utreda rättsläget för bestämmelsen om särskilt ömmande omständigheter ur ett barnrättsperspektiv. Uppehållstillstånd på grund av humanitära skäl är ett område inom migrationsrätten som ändrats flera gånger på kort tid vilket bidragit till att rättsläget är svårbedömt. Det är vidare tydligt att politik spelar en stor roll på området. Vad som gör området än mer osäkert är att bestämmelsen ständigt är i konflikt med andra samhällsintressen, särskilt intresset av att reglera invandring. Regeringen har valt att inte närmare reglera i lag och förarbete hur bedömningen av särskilt ömmande omständigheter ska gå till. Inte heller barnrättsperspektivet och principen om barnets bästa är tydligt definierat i svensk lag utan ska tolkas som ett öppet koncept. Syftet med införandet av bestämmelsen om särskilt ömmande omständigheter var vidare att fler barn skulle få stanna i Sverige och att mildra den praxis som gäller barn. I arbetet konstateras att syftet med lagändringen 2014 inte verkar fått önskat genomslag. Genom att studera främst förarbeten och praxis blir det genom uppsatsens gång allt tydligare att området är föränderligt och att vi befinner oss i ett oklart rättsläge. Barnrättsperspektivet är svagt då domstolen sällan utvecklar sina resonemang kring barnets bästa, varför dess innebörd är fortsatt oklart. Lagändringen 2014 hade ett tydligt syfte att fler barn skulle få stanna i Sverige men i slutändan var både lagstiftaren och rättstillämparen svaga i genomförandet. Följden är att rättsläget präglas av oförutsebarhet och att barnrättsperspektivets roll inte blivit starkare.Since 2005 an alien can be granted residence permit if, after an overall assessment of the alien’s situation, there are such exceptionally distressing circumstances that he or she should be allowed to stay in Sweden. In July 2014 a provision came in force which stipulates that children may stay in Sweden if there are particularly distressing circumstances. The purpose of this thesis is to determine the correct legal position for the provision of particularly distressing circumstances from a child rights perspective. Residence permits based on humanitarian reasons is an area within ​​migration law that has been changed several times in a short amount of time, which has contributed to a legal situation that is difficult to assess. It is also evident that politics play a big part in this area. Further uncertainty is added to the field as the provision is in constant conflict with other social interests, particularly the interest to regulate immigration. The government has chosen not to further regulate the provision or how the assessment of particularly distressing circumstances should be carried out. Neither the child rights perspective nor the principle of the best interest of the child are clearly defined in Swedish law, but should rather be interpreted as an open concept. The purpose of the provision on particularly distressing circumstances was that a greater number of children would be able to stay in Sweden as well as mitigate the case law concerning children. The thesis establishes that the purpose of the legislative change in 2014 does not seem to have had the desired impact. By studying mainly preparatory work and established practice, it will be evident throughout the essay that the area is inconstant and that we are in legal uncertainty. The status of the child rights perspective is weak since the court rarely develops its reasoning when applying the principle and should furthermore be interpreted as an open concept. The legislative change in 2014 had a clear purpose that a greater number of children would be able to stay in Sweden but in the end, both the legislator and the actors applying the provision have been weak in their implementation. The result is that the legal situation is characterized by unpredictability and that child rights perspective has not become stronger