Svenska kyrkans högmässa som pedagogisk praktik

Kandidatarbetet rör sig i skärningspunkten mellan det pedagogiska och det teologiska forskningsfältet och knyter an till den forskning om Svenska kyrkans gudstjänst som lagts fram vid Svenska kyrkans forskningsenhet under de senaste tiotal åren. Arbetet har handlat om pedagogik i praktik (undervisning) och liturgik. Jag har sökt föra samman dessa båda genom att utforska hur Svenska kyrkans liturgi, efter ordningen för högmässan efter 1986 års Kyrkohandbok, kan betraktas som en pedagogisk praktik. Detta har gjorts genom en teoretisk genomgång av ordningen, dels utifrån teologisk litteratur vilken behandlar högmässan, dels utifrån pedagogisk litteratur och ett urval teorier från detta område. Slutsatsen är att Svenska kyrkans högmässa på ett fruktbart sätt kan betraktas som en pedagogisk praktik i det att olika svar på de didaktiska frågorna hur, vad, och vartill läggs fram. Uppsatsens resultat visar på flera möjligheter att vidare bedriva forskning i ämnet