Break-even kraven i Financial Fair Play - Konkurrensrättslig begränsning eller nödvändig ekonomisk reglering?

Sport's legal status in the EU and how EU law should be applied in sports is an issue that has been debated extensively in connection with the sport growing economic importance. This is illustrated primarily by the footballing market that has come to grow into a multi-billion dollar industry involving thousands of people around Europe. In connection with the professional football's economic growth has, however, problems arisen regarding the sporting organizations ability to self-regulation of the sport. The EU has, thanks to caselaw, been given an increasing level of jurisdiction within the regulation of sport. UEFA's introduction of FFP and break-even requirements have meant that the football clubs' ability to invest freely has been restricted which seems particularly restrictive. The European football market can without difficulty be found to constitute a primarily economic activity.Via the application of Article 101.1 TFEU, one can quickly conclude that framework fulfills all the criteria to be considered an anti-competitive decision by an association of undertakings. Opportunities for exemption under Article 101.3 TFEU are possible but at first glance it seems like the FFP should be considered as restrictive regulations regardless of the purpose of the rules is legitimate according to the Commission. As always with competition law judgments, the economic benefit of the rules must be weighed against the anti-competitive effects. In the end, it seems that the break-even requirements significance for greater economic stability in the European football market outweigh the anticompetitive effects that the rules are having on the market in question.Idrottens rättsliga ställning inom EU och hur EU-rättsliga regler ska appliceras på idrottens område är en fråga som debatterats flitigt i samband med idrottens ökade ekonomiska betydelse. Detta illustreras främst genom fotbollen som har kommit att växa till en mångmiljard industri som engagerar tusentals människor runt om i Europa. I samband med den professionella fotbollens ekonomiska tillväxt har dock problematik uppstått kring de idrottsliga organisationernas möjlighet till självreglering av sporten. EU har i samband med rättspraxis och genom utökad kompetens på området i samband med den ekonomiska tillväxten fått en betydande roll inom idrotten. UEFA:s införande av FFP och break-even kraven har inneburit att fotbollsklubbarnas möjlighet att investera fritt har begränsats vilket ter sig synnerligen konkurrensbegränsande. Den europeiska fotbollsmarknaden kan utan svårigheter konstateras utgöra en primärt ekonomisk verksamhet.Vid en tillämpning av artikel 101.1 kan man snabbt konstatera att regelverket uppfyller samtliga kriterier för att kunna anses som ett konkurrensbegränsande beslut av en företagssammanslutning. Möjligheter till undantag enligt artikel 101.3 FEUF finns men vid första anblicken ter sig regelverket konkurrensbegränsande oavsett om syftet med reglerna är legitimt enligt kommissionen. Som alltid med konkurrensrättsliga bedömningar så vägs den ekonomiska nyttan av reglerna mot de konkurrensbegränsande effekterna. I slutändan så ter det sig som att break-even kraven betydelse för ökad ekonomisk stabilitet inom den europeiska fotbollsmarknaden överväger de konkurrensbegränsande effekter som reglerna har