Landskap i förändring: Våtmarker i Helsingborgs kommun 1820-2016

This thesis discusses the landscape changes of Helsingborg municipality in Scania, southern Sweden. The aim of this thesis is to compare the occurrence of wetlands in the early 1800’s with the contemporary occurrence. The findings will be presented from three angles: the total wetland area, presence of different wetland types, and spatial distribution of the wetlands. To assess this change over time is important, since wetlands are involved in the hydrological cycle, and serve to sustain biodiversity. As the wetland distribution changes, such ecosystem services might also get altered. By using a GIS programme, I compared data of past and contemporary wetlands. The wetlands of the early 1800’s are obtained from the military map The Scanian Recognisance map (1812-20). The County Board of Scania, the Swedish National Land Survey, and Helsingborg municipality have mapped the contemporary wetlands. The results show that just under 0.3 % of Helsingborg municipality is wetland in 2016. 200 years ago, 11 % of the area was mapped as wetland. There were 131 wetlands in 1820, and 83 in 2016. The wetland types mire and swamp were tremendously reduced in area and in share of the total. Artificially created wetlands constitute almost 60 % of the total wetland extent 2016. The median distance between wetlands almost doubled over the 200 years, from 220 m in 1820 to 466 m in 2016. The reduced number of wetlands in 2016, as well as the reduced total area, implies fewer habitats for wetland biota. Also, the wetland’s water retention capacity, and potential for water quality improvement, is reduced. The changes in wetland types and distribution have negative effects on the local biota and hydrology, whereas the contemporary work with creation of wetlands is a means to mitigate eutrophication, create habitat for wetland species, and make valuable space for recreation.Syftet med detta arbete var att undersöka utbredningen av våtmarker i Helsingborgs kommun vid 1800-talets början, och jämföra den med dagens utbredning ur tre aspekter: total våtmarksarea, förekomst av olika våtmarkstyper samt våtmarkernas rumsliga distribution i kommunen. Att kartlägga våtmarkernas förändring över tid är viktigt eftersom dessa miljöer har en betydelsefull roll i vattnets kretslopp, och bidrar till att bevara biologisk mångfald. Om utbredningen förändras kommer våtmarkernas ekosystemtjänster troligtvis också att förändras. För att kartlägga utbredningen av våtmarker och vattendrag vid 1800-talets början har den Skånska Rekognosceringskartan (1812-20) använts. De nutida våtmarkernas utbredning har jag sammanställt baserat på data från Länsstyrelsen, Lantmäteriet och Helsingborgs kommun. För att jämföra data från 1800-talet och 2000-talet har ett GIS-program använts. Arbetets kartläggning visar att knappt tre promille av Helsingborgs landyta utgörs av våtmark år 2016. För 200 år sedan var siffran drygt 11 %. Totalt fanns det 131 olika våtmarksområden 1820, och 2016 var de 83 stycken. Våtmarkstyperna myr och sumpskog har minskat starkt sedan 1820, både till yta och i andel av den totala utbredningen. Våtmarkstyperna damm och tvåstegsdike har tillkommit sedan 1990-talet, och utgjorde år 2016 knappt 60 % av den totala mängden våtmark. Medianavståndet mellan våtmarkerna har ökat från 220 m år 1820 till 466 m år 2016. Då våtmarkernas yta och antal reduceras innebär det mindre livsutrymme för de djur och växter som är beroende av våtmarksmiljö. Minskningen påverkar också våtmarkernas förmåga att utjämna vattenflöde och rena vatten. Förändringar i förekomst av våtmarkstyper, och ökade avstånd mellan våtmarkerna medför negativa konsekvenser för kommunens djur- och växtliv, medan nutida anläggning av våtmarker är ett sätt att motverka övergödning av vattendrag och hav, skapa habitat för växter och djur, och skapa värdefulla rekreationsområden