Responsibility to Protect - Betydelsen av ansvaret att återuppbygga

År 2001 publicerade The International Commission on Intervention and State Sovereignty en rapport på ämnet humanitär intervention. Rapporten kom inte bara att omdefiniera den internationella principen om staters suveränitet, utan kom också att skapa en princip om Responsibility to Protect. Enligt rapporten har varje stat ett primärt ansvar att skydda sin befolkning från inhemskt krig, uppror, förtryck eller en situation av statlig kollaps. Om staten i fråga är ovillig eller oförmögen att göra detta vilar ett sekundärt ansvar på världssamfundet att skydda civilbefolkning vid skeenden av brott mot deras mänskliga rättigheter. Principen kom att erkännas av världssamfundet fyra år senare. När erkännandet kom hade samfundet exkluderat en av de tre delar som presenterats i rapporten. Ansvaret att återuppbygga ett land i en postkonflikt-situation hade lämnats utanför. 2011 antog säkerhetsrådet mot bakgrund av principen om ansvaret att skydda en resolution som gav mandat till en militär intervention i Libyen. Resolutionen föreskrev inget krav på att återuppbygga landet, och sex år senare är landet fortfarande drabbat av både konflikt och humanitära katastrofer. Uppsatsen undersöker hur idén bakom responsibility to rebuild utformades och ämnar visa på hur avsaknaden av ansvaret att återuppbygga har urholkat genomslagskraften av responsibility to protect, gällande dess skydd för mänskliga rättigheter. Detta belyses bland annat genom exempel från Libyen. Vidare görs ett försök att visa på hur ansvaret att återuppbygga skulle kunna bli en del av den internationella rätten.The International Commission on Intervention and State Sovereignty published a report in 2001 on the subject of humanitarian intervention. The commission redefined the international principle of state sovereignty and furthermore, acknowledged the principle of Responsibility to Protect. Responsibility to Protect contains both primary and secondary responsibilities. Every state has the primary responsibility to protect its population from civil war, insurgency, repression and/or state failure. If the state is unwilling or unable to divert the situation, the United Nation has the secondary responsibility to protect the civilians in events of violation of their human rights. The principle was recognized by the international community four years later. When the recognition was made, the United Nation excluded the responsibility to rebuild a country in a post-conflict situation. In 2011, the Security Council adopted a resolution in the light of the responsibility to protect. The resolution authorized military intervention in Libya, yet it did not include a responsibility to rebuild the country. Libya is still affected by the taken action, and the libyan people are still suffering from humanitarian disasters. This paper examines how the idea of responsibility to rebuild was formed, and intends to show that the lack of responsibility to rebuild has eroded the responsibility to protect, and its current protection of human rights. Examples will be illustrated through the post war situation in Libya. Furthermore, the paper intends to show how the responsibility to rebuild could be a part of international law