Gemensamma utredningsgrupper - en rättssäker och effektiv brottsbekämpning?

De senaste två decennierna har EU:s befogenheter förändrats vilket har påverkat det straffrättsliga samarbetet för att förebygga och bekämpa brott. Från både Rådet och medlemsstaternas sida menar man att brottsligheten har ökat och blivit mer internationell. Framförallt talas det om att terrorism, människosmuggling och narkotikahandel enkelt passerar över medlemsstaternas gränser och hotar medborgarnas frihet att leva tryggt och säkert. Det uttrycks ett krav på en effektivitet i brottsbekämpning och i det brottsförebyggande arbetet och krav på rättsliga instrument för att medlemsstaterna enklare ska kunna samarbeta med varandra. Som ett svar på dessa krav har EU utvecklat nya sätt för medlemsstaterna att samarbeta på. En del av samarbetet mellan medlemsstaterna går ut på att inrätta gemensamma utredningsgrupper som ska arbeta med brottsbekämpning över staternas gränser. Samarbetet innebär att medlemsstaterna får vara verksamma på varandras territorium för att bekämpa och förebygga brott. Kravet på effektivitet och starkare samarbete påverkar staternas suveränitet och den grundläggande principen om rättssäkerhet. Uppsatsens syfte är därför att utreda de rättsliga ramarna för gemensamma utredningsgrupper utifrån de relevanta EU-rättsliga instrument som Sverige är bunden av. Avsikten är även att utreda hur de bakomliggande motiven med det utökade samarbetet förhåller sig till kravet på rättssäkerhet och skydd för medborgarnas fri- och rättigheter. Samarbetsformens rättsliga ramar utgår från rambeslutet 2002/465/RIF om gemensamma utredningsgrupper, 2000 års EU-konvention och nationell rätt. Intresset av att förebygga och utreda brott inom gemensamma utredningsgruppers verksamhet kolliderar med intresset för rättssäkerhet som skydd för medborgarnas privat- och familjeliv. I analysen konstateras att kritiken utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv i viss mån är befogad och att EU kan förbättra rättssäkerheten genom att använda sig av sina tilldelade befogenheter för att harmonisera straffrätten. Dock måste det finnas utrymme för medlemsstaterna att väga dessa intressen mot varandra i förhållande de rättstraditioner som de nationella straffrättsliga systemen bygger på.EU’s competence has changed during the past two decades which has affected the judicial cooperation in preventing and combating crime between the Member States. Both the Council and the Member States has stressed that crime has increased and become more international. They have emphasized that terrorism, smuggling and drug trafficking easily can cross the States borders and therefore threatens the citizens’ freedom to live safe and secure in the EU. Some has expressed the need for effective law enforcement, effective crime prevention and requirements of legal instruments to ensure that the Member States can collaborate with each other to combat crime. EU has responded to these requirements and developed ways for the Member States to cooperate on. Part of the cooperation between the Member States is to set up joint investigation teams, so that the law enforcement authorities can collaborate across state borders. When states uses joint investigation teams they may operate on each other’s territory in order to combat and prevent crime. The requirement of efficiency and stronger cooperation therefore affect the states sovereignity and the rule of law. The purpose if this paper is to investigate the legal framework for joint investigation teams on the basis of the relevant instruments between the Member States to which Sweden is bound. The paper will also examine the underlying motives of the enhanced cooperation and how it responds to the rule of law and the protection of human rights and freedoms. The legal framework of the cooperation with joint investigation teams is constituted by the framework decision 2002/465/JHA on joint investigation teams, the European Convention of 2000 and national law. In the cooperation, the interest of preventing and combating crime collides with the rule of law as a protection for the citizens right to private and family life. The analysis concludes that EU could use its capacity to harmonize the criminal law between the Member States and thus improve the rule of law as a protection of the citizens right to private and family life. When EU uses its capacity, the Union must respect the Member States’ legal traditions. Therefore, there must be space for the Member States to weigh these interests against each other in relation to their respective legal traditions in their national legal systems