Objektiv oaktsamhet inom hälso- och sjukvården - Om gärningsculpabedömningens tillämplighet och förenlighet med legalitetsprincipen

Syftet med denna uppsats är att studera sjukvårdspersonalens straffansvar vid vårdskador för att utreda huruvida det är möjligt att förutse när kraven för brottslig oaktsamhet är uppfyllda. Uppsatsen har begränsats till att behandla hur det objektiva oaktsamhetskravet som följer av 3 kap 7-9 §§ BrB, d.v.s. kravet på gärningsculpa, tillämpas på händelser inom hälso- och sjukvården samt om denna reglering är förenlig med legalitetsprincipen. En rättsdogmatisk metod med ett kritiskt perspektiv har använts. När domstolen tillämpar gärningsculpametoden på händelser inom hälso- och sjukvården, märks det att det föreligger en viss diskrepans i förhållande till den övervägning gärningsculpametoden i teorin förespråkar. Framförallt är det svårt att avgöra vad som är ett otillåtet risktagande eftersom den främsta aktsamhetsstandarden, som följer av 6 kap 1 § PSL, är väldigt vag och har en innebörd som ständigt förändras. Ofta behövs därför experter kallas in i målet, vilket äventyrar objektiviteten och förutsebarheten i bedömningen. Utöver detta möter domstolen även problem i tillämpningen av gärningsculpametoden när de ska avgöra vad som är ett relevant orsakande. Problemen uppstår dels för att det ofta föreligger flera alternativa eller kumulativa orsaker till de vårdskador som uppstår, dels p.g.a. att den relevansbedömning som utarbetats i doktrinen är alltför förenklad för att kunna tillämpas på den komplexa situation som föreligger inom hälso- och sjukvården. Det är svårt att avgöra huruvida det objektiva oaktsamhetskravet omfattas av legalitetsprincipen. Att gärningsculpametoden är en allmänt tillämplig metod talar för att den tillhör straffrättens allmänna del och därmed faller utanför legalitetsprincipens tillämpningsområde. En invändning kan vara att kravet på gärningsculpa är något som följer av rekvisiten i varje enskilt straffbud, vilket talar för att det faller inom straffrättens speciella del och legalitetsprincipen tillämpningsområde. Om det omfattas av legalitetsprincipen kan det möjligtvis strida mot föreskriftskravet eftersom det i en hel del fall inte går att utläsa ur lag eller föreskrifter vad som är oaktsamt inom sjukvården utan hjälp från experter. Dessutom kan obestämdhetsförbudet inte anses uppfyllt av flera anledningar, bl.a. därför att lagbestämmelserna varken nämner de utfyllnadsnormer som kan krävas för att bedöma om en gärning varit otillåten, och för att dessa dessutom har en väldigt dynamisk innebörd. Mot bakgrund av ovan har jag dragit slutsatsen att det är svårt att förutse när kravet på brottslig oaktsamhet är uppfyllt vid vårdskador som uppstår inom sjukvården.The purpose of this paper is to study the criminal liability of medical staff when a care damage occurs, to see whether it is possible to predict what meets the requirements for criminal negligence. The essay only discuss the requirement of objective negligence arising out of chapter 3 7-9 §§ BrB (Swedish: gärningsculpa), and how this is applied on events in health care. It also discuss whether this regulation is compatible with the principle of legality. I have used a traditional judicial method with a critical perspective to reach a conclusion. When the court applies the method of deciding what objective negligence is, to events in health care, you will notice that there is some discrepancy in relation to the considerations required in theory. Mainly, it is difficult to determine what an unacceptable risk is, because the main caution standard introduced by chapter 6 § 1 PSL is very vague. The meaning of the caution standards is also constantly changing, causing the need of expert opinions, which jeopardizes the objectivity and predictability of the judge’s assessments. In addition the court also faces problems when applying the method of deciding what objective negligence is, when they are deciding which causing is relevant. Firstly there is often several alternative or cumulative reasons to why health damages occur, and secondly the relevance assessment prepared in doctrine is too simple to be applied to the complex situation that exists in health care. It is difficult to determine whether the requirement of objective negligence is covered by the principle of legality or not. The method of deciding what objective negligence is, is a generally applicable method, and this indicates that it belongs to the criminal laws general part, thus falling outside the principle of legality. An objection against this may be that the requirement of objective negligence is something that follows from every individual rule, which suggests that it falls within the special part of criminal law and the principle of legality. If it is covered by the principle of legality, it may possibly end up being in confliction with the requirement that penalty should follow by law (Swedish: föreskriftskravet). In a lot of cases there are no laws or regulations that tells the judges what negligence in health care is, and in those cases the judges have to listen to expert opinions instead. Additionally, the prohibition of uncertain regulations (Swedish: obestämdhetsförbudet) is violated. Among the reasons why, chapter 3 7-9 §§ BrB does not mention the other regulations that may be required to assess whether an action was illegal. The meaning of these other regulations is constantly changing as well. In the light of what’s been said above, I have concluded that it is difficult to predict what meets the requirements of criminal negligence when a care damage occurs in health care