Kreativitetens scen

Vi lever i spännande tider brukar det heta. Det är ett slitet uttryck, men kanske mer sant än någonsin och Alexander Bard och Jan Söderqvist försöker i sin Futurica-trilogi visa att det inte bara är vår fysiska omgivning som är på väg att helt ändra skepnad – även hela vår världssyn och metafysiska system står i begrepp att kollapsa och ersättas av något nytt. Sant eller inte står det i varje fall klart att mycket i vårt samhälle kommer att förändras radikalt och på tur står troligtvis vårt system för högre utbildning; våra universitet och högskolor – utbildningssystem till stor del grundade under industrialismen. Detta projekt är en studie i hur en byggnad för högre utbildning – i det här fallet en kombinerad teknisk och kreativ, teoretisk och praktisk utbildning inom design och produktutveckling – kan komma att gestaltas när samhället går in i en digital tidsålder. Det är ett försök att tolka den förändring vårt samhälle genomgår och förkroppsliga det i arktiektur. Centralt för arbetet har blivit begreppet eventet. Ett slags koncept för ett projektorienterat lärande som gör upp med en gammal och redan föråldrad idé om att varje medborgare skall stänga in sig på en skola i tre till fem år i tjugoårsåldern, för att sedan vara färdig för hela det resterande arbetslivet. Arbetet utgår från tesen att lärandet kommer att vara ett ständigt pågående projekt och tendera att vara en flervägs- snarare än envägskommunikation, när förändringar i samhället ökar explosionsartat. En serie av olika långa och stora events där människor kommer samman varvat med perioder av fokus och lugn. Ett lärande som kretsar kring eventet behöver också ett rum för detta. Eventet behöver en scen. En scen som måste vara spindeln i det nät som är utbildningsplatsen. En plats och position som knyter samman så mycket av läroplatsens alla nödvändiga funktioner; riktad såväl inåt till studenter och lärare som utåt till yttre aktörer, tillfälliga projektledare, deltagare och besökare. För att kunna föreställa sig en sådan plats i denna högskolebyggnad har teatern använts som studieobjekt. Teatern har blivit en metafor för en vision där hur alla – såväl inre som yttre aktörer – kan ta plats på högskolans kreativa scen