Degeneration av varumärken

Ensamrätten till ett varumärke är en dynamisk rätt, där skyddsomfånget förändras över tid. Skyddsomfånget avgörs utefter graden av särskiljningsförmåga, vilket innebär ett varumärkes förmåga att särskilja varumärkesinnehavarens varor eller tjänster från andra näringsidkares varor eller tjänster. Vid varumärkesregistrering är särskiljningsförmåga ett absolut krav. Är fallet så att ett varumärke helt har förlorat sin särskiljningsförmåga, kan ensamrätten till varumärket hävas på grund av degeneration. Enligt degenerationsbestämmelsen i varumärkeslagen ska detta ske om varumärket har övergått till att utgöra en allmän, generisk, beteckning i handeln till följd av varumärkesinnehavaren handling eller passivitet. Degenerationsbestämmelsen syftar till att upphäva skadliga och oändamålsenliga rättigheter. Bestämmelsen tar sikte på ett lingvistiskt fenomen, där ett varumärke, ett egennamn, med förmågan att särskilja och ange ursprung övergår till att utgöra ett appellativ. Varumärkesordet har då övergått från att enbart utgöra en referens till en enskild aktörs produkter till att utgöra en referens till alla varor eller tjänster inom en produktkategori oavsett kommersiellt ursprung. Denna språkliga förändring får juridiska verkningar. Det finns oftast inte en enskild förklaring till varför degeneration sker, utan är vanligtvis en kombination av ett flertal anledningar. Dessa går att kategorisera in i tre grupper, avsaknad av en tillfredställande generisk beteckning, varumärkesordets kvaliteter samt hur användning av varumärket sker. Den mest framträdande orsaken av dessa är dock omsättningskretsens tillgång till en tillfredställande generisk beteckning. Den främsta anledningen till att häva ett varumärke på grund av degeneration är att generiska beteckningar behöver vara fria för användning för alla för att inte skapa en oacceptabel monopolställning för varumärkesinnehavaren. Konkurrenter och konsumenter har ett intresse i att kunna föra en rak och otvetydig kommunikation kring en produkttyp. Konkurrenterna behöver fri tillgång till beteckningen för att kunna konkurrera på samma villkor. För konsumenter fungerar varumärken som ett ekonomiskt effektivt verktyg. Men eftersom degenererade varumärken inte längre fungerar som ursprungsgaranti för en produkt med viss kvalitet, kan konsumenterna inte längre på ett effektivt sätt orientera sig bland varor och tjänster i handeln. Mot dessa intressen står varumärkesinnehavarens intresse av att behålla ensamrätten till sitt varumärke, vilket ofta är en av de största tillgångarna i en verksamhet. Att upphäva ensamrätten innebär att varumärket ena dagen kommer att utgöra en oerhört värdefull tillgång, till att andra dagen vara värdelöst. Följden blir att varumärkesinnehavaren kommer gå från att oftast vara marknadsledande till att få börja om på noll med att arbeta upp ett nytt varumärke. Konkurrenterna kan därmed få en betydande fördel, i och med att de får tillgång till en väl inarbetad beteckning för produkttypen, samtidigt som de har ett eget, väl inarbetat varumärke att saluföra sina varor och tjänster under. För varumärkesinnehavare på ett mer övergripande plan innebär en allt för lättvindig hävning av potentiellt degenererade varumärken, att investeringsviljan skadas, vilket är ett av EU-domstolen erkänt skyddsvärt intresse. Det ska slutligen noteras att degenerationsproblematiken ter sig vara mer komplex än vad den vid första anblick kan verka. Bedömningen huruvida ett varumärke är degenererat eller ej görs utifrån uppfattningen hos omsättningskretsen och främst konsumenterna inom denna. Det är dock inte alltid så att konsumenterna uppfattar ett potentiellt degenererat varumärke antingen som ett varumärke eller som en generisk beteckning. Förekommande är att en konsument kan vara osäker i sin uppfattning avseende om ett varumärke är just ett varumärke eller en generisk beteckning för en produkt. Vidare kan fallet vara så att en konsument är medveten om ett en beteckning är ett varumärke, men trots detta använder varumärkesordet som en generisk beteckning i handeln. Det kan finnas svårigheter i att tillse att dessa uppfattningar tar sig uttryck vid degenerationsbedömningen. Det har därmed väckts frågor kring huruvida det bör ske en alternativ bedömning där även andra faktorer, utöver den lingvistiska förändringen, tas hänsyn till. Exempel på sådana alternativa faktorer är om en fortsatt ensamrätt till varumärket är skadligt på marknaden för konsumenter eller konkurrenter. En sådan bedömning skulle ta tillvara på varumärkesinnehavarens intresse av att behålla sin ensamrätt till varumärket i större utsträckning, utan att detta påverkar konkurrenternas möjlighet att agera under likvärdiga förutsättningar på marknaden och att konsumenterna fortfarande kan orientera sig bland varor och tjänster på ett effektivt sätt i handeln.A trademark right is a dynamic right, where the scope of protection alters over time. The scope of protection is determined according to the degree of distinctiveness, which means the trademark’s ability to distinguishing the goods and services of one trader from the goods and services of another. A trademark must be capable of distinguishing to be registered. If a trademark has completely lost its distinctive character, the exclusive right to that trademark must be revoked due to degeneration. According to the degeneration provision in the Trade Marks Act, a trademark shall be liable to revocation if, in consequence of acts or inactivity of the proprietor, it has become the common name in the trade for a product or service in respect of which it is registered. The degeneration provision aims to revoke harmful and unfair rights. The provision aims at a linguistic phenomenon, where a trademark, a proper noun, with the ability to distinguish and indicate origin, turns into a common noun. The trademark word has changed from referring solely to a single trader’s products to make a reference to all goods or services within a product category regardless of commercial origin. This linguistic change has legal effects. There is usually no single explanation for why degeneration occurs, but is usually a combination of a different of reasons. These can be categorized into three groups, the absence of a satisfactory generic term, the trademark word’s qualities and the trademark proprietor’s use of the trademark. However, the most prominent cause of degeneration is the availability in the trade of a satisfactory generic term. The main reason for revoking a trademark due to degeneration is that generic terms need to be free for use to all in order not to create an unacceptable monopoly position for the trademark proprietor. Competitors and consumers have an interest in being able to have an unambiguous communication regarding a product type. Competitors need free access to the designation in order to compete on the same terms. For consumers, trademarks work as an economically efficient tool. However, since generic trademarks no longer serve as badge of origin for a product of a certain quality, consumers can no longer effectively orient themselves among goods and services in the course of trade. The conflict interest regarding this matter is the proprietor’s interest in retaining the exclusive right to the trademark, which often is one of the largest assets in a business. Revoking a trademark results in that a trademark may one day be a valuable asset, and the next day be worthless. As a consequence, the trademark proprietor will go from being the market leader to start from the beginning to establish a new trademark. Consequently, competitors can gain a significant advantage as they gain access to a well-considered designation for the product, while having their own well-established trademark for market their goods and services. For trademark proprietors on a more comprehensive level, a too facile revocation of potentially generic trademarks means that the will to invest in trademarks will be damaged, which is a recognized function of trademarks by the European Court of Justice. Finally, it should be noted that the degeneration problem seems to be more complex than it may seem at first glance. The assessment of whether a trademark is generic or not is based on the public’s and consumers’ perception. However, a consumer may not always have a perception that a potentially generic trademark is either a trademark or a generic term. A consumer may be uncertain regarding this matter. Furthermore, a consumer may be aware that a term is a trademark, but despite this, the consumer may use the trademark word as a generic term in the course of trade. There may be difficulties in ensuring that these perceptions are expressed in the degeneration assessment. It has thus raised questions about whether an alternative assessment should be made, where other factors are taking in to account in addition to the linguistic transformation. Examples of such alternative factors are whether a continued exclusive right to the trademark is harmful for the consumers or competitors. Such an assessment would take the proprietor's interest in maintaining its exclusive right to the trademark into account to a greater extent, without affecting the competitor’s possibility to act under equal conditions on the market and the consumers may still effectively orient themselves among goods and services in the course of trade